Vi har nu under ett och halvt års intensivt krig i Ukraina arbetat hårt både humanitärt och andligt. Livets Ord-församlingarna har varit nyckeln till att vi kunna göra stora humanitära insatser. Samtidigt behöver vi stärka församlingar, både pastorer och ledare.

Känslan när artillerield dundrar i närheten är såklart speciell, även om man så smått börjat vänja sig efter alla besök i landet. Tillsammans med mina reskamrater befinner jag mig cirka 15 km från fronten

Konferensveckan är i gång, från kyrksalen hörs ett svagt ljud av trummor som tyder på att repetitionen inför förmiddagsgudstjänsten pågår.

I mitten av februari fick jag möjlighet att resa till Ukraina tillsammans med ett gäng från Livets Ord, Uppsala. Vi möttes upp på flygplatsen i Warszawa, Polen och körde därifrån till Lublin för att hämta upp bilen vi skulle ha för att kunna köra över gränsen till Ukraina.

I början av mars reste vi på ett fyrmannateam till de krigsdrabbade Charkiv och Donetsk-regionerna i östra Ukraina. Efter tidigt morgonflyg till Warszawa väntade två hela dagar i bil vår bas i Poltava.

Sitter och skriver detta inlägg på flygplatsen i Moldaviens huvudstad Chisinau, på väg hem efter ännu en veckas resa i Ukraina. Veckan har bestått av pastorsträffar, utkörning av mat och ved, evangeliska möten med flyktingar m.m.

Våra ukrainska flyktingar i Uppsala upplevde mycket värme och omsorg under julen genom församlingen Livets Ord. I början av december samlade församlingen in varma vinterkläder och skor, som sedan distribuerades till Ukrainska familjer genom vårt kontaktnät.

Vi står på Khersons stadsgräns och tar på oss skyddsvästar och hjälmar. Västarna väger 10 kg. Två stora metallplattor täcker hjärt- och lungområdet både bak och fram. Michail, en av de tre Livets Ord pastorerna vi reser med, ber mig ta på mig ordentligt under västen. ”Den skaver mot revbenen efter ett tag”. 

Hur tröstar man en 81 år gammal kvinna som precis förlorat sitt hus, byggt av hennes man och henne själv för 55 år sedan? Vi kom med en kamin och jag gav henne en varm kram. Det kanske lindrade för stunden, men hennes hus blev totalförstört av en missil. Hennes granne förlorade sin son, Sergei, i det pågående kriget. Och så fortsätter det, i stad efter stad och by efter by!

Det intensiva ljudet av larmet går genom märg och ben. Detta är en ny situation för mig och det är svårt att förstå och greppa stundens allvar. Kommer raketerna att landa i området där vi är?

Väl hemma i Sverige reflekterar jag över resan jag och Carl-Gustaf nyligen gjorde till Ukraina. Jag sitter kvar med både stor glädje och sorg efter alla möten med våra goda vänner där nere.

Efter krigets utbrott i Ukraina, där det funnits en judisk befolkning på nästan 200 000, har ungefär var sjätte ukrainska jude valt att fly. Livets ord stödjer organisationen Förenade Israelinsamlingen som nu tillsammans med The Jewish Agency arbetar för att hjälpa judar i Ukraina.