I mitten av februari fick jag möjlighet att resa till Ukraina tillsammans med ett gäng från Livets Ord, Uppsala. Vi möttes upp på flygplatsen i Warszawa, Polen och körde därifrån till Lublin för att hämta upp bilen vi skulle ha för att kunna köra över gränsen till Ukraina.
När vi påbörjade resan från Lublin till Ukraina började det gå upp för mig att vi skulle åka in i ett krigsdrabbat land. Det kändes både spännande och nervöst. Samtidigt upplevde jag en sådan övernaturlig frid över att åka in i landet.
Från Lviv i Ukraina tog vi ett gammalt sovjetiskt nattåg till Kiev. När vi anlänt till Kiev gick vi runt i Majdan i centrum. Där gick det runt tungt beväpnade poliser och soldater. Längs vägarna hade det grävts skyttegravar och anti-tank hinder hade blivit placerade runt omkring. Det var mycket intryck att ta in på grund av kriget. Jag minns att flyglarmet tjöt en dag när vi var inne på hotellet och att jag kände hur hela kroppen frös till is – jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vi fick genast tydliga instruktioner om att stanna kvar inne på hotellet, flyglarmet tjuter varje dag och oddsen att bli träffad av en raket är liten.
På lördagen åkte vi till Butcha och Irpin, två städer som gränsar till Kiev och som hade varit under rysk ockupation. Hit åkte vi för att se den förstörelse som de ryska soldaterna förorsakat. På vägen dit såg vi skyttegravar, öppna fält med minor och ryska sönderskjutna tanks. När vi kom till Butcha stannade vi på en av gatorna där den ryska kolonnen hade börjat skjuta mot civilbefolkningen. Det här blev känt på nyheterna som Butchamassakern där hundratals civila blev oskyldigt mördade. I Butcha och Irpin såg vi sönderskjutna civila bilar, lägenheter och byggnader som hade blivit träffade av raketer. Detta gjorde otroligt starkt intryck och det kändes overkligt att se och ta in allt.
Under resan hade vi möten och en pastorssamling där Rune Borgsö predikade och där vi även fick betjäna pastorerna. På söndagen fick jag möjligheten att predika för en församling i Kiev som heter Skeemans Church. Det kändes otroligt roligt, utmanande och spännande. Jag upplevde att Gud ledde mig till att predika om evangeliet – de goda nyheterna om Jesus. Vi fick be för dem och det var många som blev berörda av Guds ande.
Två ukrainska grabbar från kyrkan tog hand om oss den dagen. En av dem heter Illya och är lika gammal som mig, 25 år. Han berättade hur han och hans vän frivilligt hjälper till i kriget som fältpredikanter. Tillsammans åker de till östfronten där striderna är som hårdast och predikar evangeliet för soldaterna samt delar ut mat och andra humanitära resurser till den drabbade befolkningen. Under flera tillfällen har de blivit beskjutna och varit nära att dö, men Gud har haft sin hand över dem.
Resan gav mig många starka intryck och jag är väldigt glad att jag reste. Under hela besöket i Ukraina upplevde jag Guds övernaturliga frid och vägledning. Oavsett hur mycket det stormar kan Gud ge oss frid för att åka till platser som är farliga och bortom vår kontroll. Ibland leder Gud oss till platser där vår tro och förtröstan på honom utmanas. En öppenhet för hans vägledning kan leda oss till “galna” platser där vi får tjäna ett större syfte. Mitt hjärta för mission och Ukraina har blivit ännu större efter den här resan!
Kim Ruben Borgsö,
Leder ungdomsarbeidet i Sentermenigheten Asker, Norge.
