Den helige Andes vind i Makedonien

maj 30, 2024 | Europa

På väg över det stora marmorklädda torget med den enorma statyn av Alexander den store blickandes ned över oss så hör jag Eline ropa till, ”Samuel, jag tror den helige Ande vill att vi ska gå till han mannen där!”

Vi var en grupp av andra årets bibelskoleelever som var i slutetappen av vår en-månads mission i Nordmakedonien. Just den här gången så var vi på väg över Alexandertorget för att möta upp första årets bibelskoleelever över en lunch när helige Ande plötsligt började tala till oss.

Vi rörde oss fram till mannen som bärandes på ett fiskespö precis varit nere vid floden och prövat lyckan. Utan varken tänder eller förmågan att prata engelska så försökte vi kommunicera evangeliet till den glada mannen i 80-årsåldern. Men efter en stund så fick vi tag på vår tolk Martin som hjälpte oss. Vi fick reda på att mannen som den helige Ande hade pekat ut för Eline hade en romsk muslimsk bakgrund och levde i mycket fattiga förhållanden i ensamhet. Efter att Eline hade delat evangeliet så berättade den äldre mannen för oss att han för inte så länge sedan hade mött en grupp tyska ungdomar som hade mött honom och berättat om exakt samma sak. De hade även givit honom ett makedonskt nya testamente, vilket han hade läst igenom. Helt överlyckliga över att höra hur Gud redan hade sått in sitt ord i mannens liv så frågade Eline om han ville ta emot Jesus, varpå han svarade ja och vi fick möjligheten att leda honom till Kristus. Halleluja! Efter bönen så bjöd vi in mannen till kvällens helandemöte som vi skulle hålla i. Under kvällen fick vi tillfälle att be för mannens knän som han hade skadat några dagar tidigare och blev fullständigt helad.

Efter detta möte så blev jag påmind om att vi som Jesus händer och fötter här i världen inte bör se till det yttre när det kommer till att nå ut till de onådda. I detta fallet så förde den helige Ande oss till någon som han hade påbörjat ett verk i, vilket vi inte kunde se med blotta ögat när vi mötte den tandlösa romska makedoniern. Men det är i de stunderna vi måste gå i tro och inte rikta blicken till det synliga utan till det osynliga!

Samuel Thoor,
LOBC åk 2