Den senaste månaden har vi tagit emot ett flertal team här i Nord-Makedonien. Medan vi hade ett team som tjänade i Nord-Makedonien, var jag och ett gäng grabbar från andra året på LOBC på en tre veckors resa i Kosovo.
Vår originalplan var att organisera en konferens, men på grund av lite praktiska skäl gick det inte att genomföra. Även om vi visste att konferensen inte skulle bli av, bestämde vi oss för att åka ändå, och lita på att Gud skulle leda oss.
Kosovo är ett övervägande muslimskt land och på grund av att kyrkorna i Kosovo är små, var vårt största fokus under vistelsen gatuevangelisation.
När vi i början av en av dagarna började sätta upp planer, kände flera av killarna i vårt team att vi borde köra gatuevangelisation och sjunga lovsång på torget. Det är inte något som den lokala kyrkan vanligtvis brukar göra, men vi kände att vi ändå skulle försöka oss på det och se vad som kunde hända.
Efter några minuters lovsång på torget kom det ut ett gäng unga grabbar från den lokala barberarbutiken, och vårt team började prata med dem. Det visade sig att en av dessa grabbar pratade svenska. Han var från Kosovo, men hade vuxit upp i Sverige. Även om det inte sades eller hände så mycket den dagen, så bytte vi kontaktuppgifter.
Efter några dagar tog vi en kaffe med denna Kosovo-svenska killen. Efter en lång konversation, om typ allt möjligt, var det dags för oss att gå till kyrkan för ett möte. “Vi kan ju bjuda med honom och fortsätta våra samtal i kyrkan!” … vilken bra idé. Han var så glad att få följa med och började plötsligt öppna upp om sin tro. Han var så nära att ta emot Jesus. Även ifall vi inte fick be frälsningsbön med honom, så visste jag att Gud hade fört honom till oss.
En vecka efter att vi hade lämnat Kosovo, besökte ett annat team Kosovo och vi fick höra lite uppdateringar om vår svenske vän. Nästa söndag hade han kommit till kyrkan tillsammans med sin bror, och hade ännu fler frågor!
Den sista kvällen innan vi skulle åka tillbaka, bestämde vi oss för att bjuda in unga människor från kyrkorna som vi precis besökt. Vi anordnade en lovsångs- och bönekväll, för vi kände starkt att vi ville be för dem.
Bland besökarna kom ett par från församlingen. Kvinnan hade hört vårt vittnesbörd om dopet i den helige Ande några dagar tidigare och ville också gärna ha det. I slutet av kvällen bestämde vi oss för att be för henne tillsammans med hennes man. Medan vi bad fick Kim flera kunskapens ord till dem, och ett av dem var befrielse. När vi delade dessa ord kunde vi se att det var exakt detta hon behövde. Vi bad om frihet och hon upplevde en sådan lättnad. Vi kunde se hur Gud på ett så märkbart sätt rörde henne.
Efter att vi bett klart, delade hon om hur hon medan vi bad också ville be, men när hon skulle öppna munnen kom det istället för ord ett tungotal. Halleluja!
Detta var ett fantastiskt avslut på vår resa.
Jan Marek,
Missionär i Nord-Makedonien
