”Vi vill inte att Bibelskolan ska ta slut!”

“Vi vill ha mer av Bibelskolan!” Så lät det i december från våra elever som då skulle ha avslutat Årskurs 2. De var fortfarande oerhört hungriga. Har det någonsin hänt i våra bibelskolors historia att eleverna vägrat att sluta?!

”Så, vad är det ni skulle vilja göra?”, frågade vi. De svarade med en röst: ”Vi vill åka ut på mission!” Det blev startskottet för vår ”tredje årskurs” på LOBC.

Vi gick till verket och utformade så fort vi kunde en plan för att skicka dessa 10 elever ut i Europa, där de skulle få tjäna i olika församlingar och även gå ut som pionjärer till nya potentiella missionsområden. Detta har varit mycket spännande, eftersom vi aldrig har gjort det på det här sättet tidigare, och det har lett till att vi under våren hade elever som gjorde tjänst och predikade Evangeliet på 19 platser i 7 europeiska länder!

De arbetade med allt från gatuevangelisation, där de sjöng och predikade utomhus, till att arrangera möten i församlingarna för barn, tonåringar och vuxna. De fick se Gud verka på ett underbart sätt och många människor blev helade och förvandlade.

En av dem som var med i teamet heter Denis. I Bulgarien fick han uppleva hur Gud använde honom för att be för en äldre kvinna som behövde ett helande. Hon kom fram till Denis mitt i ett möte och frågade om han kunde komma och be för henne efter mötet. Denis sa ja till det men undrade hur han skulle be, och vad det kunde handla om. Medan han bad tyst inom sig, hörde han orden, ”Res dig upp och gå! Din tro har helat dig”.

När kvinnan kom tillbaka till Denis efter mötet, delade han det ord han fått till henne. Hon blev överväldigad, för hon hade ett allvarligt problem med ett av sina knän och hade väldigt svårt att gå. Efter att Denis hade bett för henne började det kännas mycket bättre i hennes knä. Hon nöjde sig inte med det, emellertid, utan ville ha mer förbön. När de hade bett för andra gången, började den gamla kvinnan att stampa hårt mot golvet med benet medan hon ropade: ”Jag är helad!” Sedan dansade de tillsammans på bulgariskt vis i säkert en halvtimme. Gud gjorde verkligen ett mirakel för denna kvinna!

Vid ett annat tillfälle var teamet ute och evangeliserade på gatorna i Kroatien. De hade hållit på och sjungit och talat ett bra tag, men ingen verkade särskilt intresserad. Folk bara gick förbi utan att vilja prata med dem, så det kändes ganska tufft.

Då bestämde sig Sharon och Hanna, två av tjejerna i teamet, för att ta en liten sväng för att se om det fanns grupper av människor någon annanstans i närheten. Efter en stund träffade de på en grupp portugisiska studenter som var där på skolresa.

Sharon och Hanna gav sig in i samtal med dem och berättade lite om vad som pågick i deras liv. Så småningom talade de om att de var missionärer från Sverige och att de var på en tour genom Europa. Ungdomarna såg förvånade ut, och ställde frågan: ”Om ni är missionärer, varför berättar ni då inte om Jesus för oss? Är det inte det som är er uppgift?”

Det blev en stark påminnelse för Sharon och Hanna om varför de var där, och nu började de berätta om hur Gud har förvandlat deras liv och hur mycket Jesus betyder för dem. I slutet av samtalet, frågade Sharon och Hanna om någon av dem också skulle vilja ha en personlig relation med Jesus, och sex stycken sa ja och ville ha förbön!

Tänk så mycket Gud kan göra genom vanliga unga människor som i all enkelhet bara säger ja till kallelsen! Detta är ju vad vi vill se mycket mer av, både i vårt land och i resten av Europa.

De här eleverna fortsätter nu ytterligare ett år som missionspraktikanter, och kommer att hjälpa till med vårt missionsarbete. Vi går tillbaka till att låta Årskurs 2 omfatta nio månader (istället för fem) och ger det ett ännu större missionsfokus. De här missionspraktikanterna kommer att vara involverade i Årskurs 2 och hjälpa till med att sända ut team för att göra sådant som de själva har erfarenhet av. Unga människor som hjälper andra unga människor! En ny generation som reser sig upp för att uppfylla den kallelse vi har som Guds Församling! Är inte detta precis vad vi har längtat efter att få se?

Dela inlägget:

Related Posts

LOBC-Team: Helande och upprättelse i Bolivia

Det var onsdag morgon när vi kom fram, utmattade efter en dramatisk 36-timmars resa och med knappt två timmars sömn i kroppen. En vänlig man från en lokal kyrka hämtade oss och välkomnade oss in i sitt hem. När vi satt tillsammans och småpratade började han sjunga en svensk lovsång och berättade om sin tid som missionär där. I den stunden kom resans tyngd ikapp oss, och vi började gråta. Frågor fyllde våra tankar: vad skulle hända under den här resan, kunde Gud verkligen använda oss så här, och hade vi ens kraften att vara här? Han uppmuntrade oss varsamt att vila, och efter en kort tupplur blev vi upphämtade av pastorn och återförenade med resten av teamet. Efter frukost och flera timmars sömn kände vi oss mer levande – fortfarande trötta, men redo. Vi blev påminda om att i vår svaghet är Gud vår styrka.

Läs Mer

Nu är det Laos tur!

Så underbart att vara tillbaka i Laos. Jag var här första gången för 25 år sedan, och sedan dess har något i mitt hjärta varit förbundet med detta vackra land. Jag har alltid velat komma tillbaka – och nu, äntligen, är jag här igen. Att gå på dessa gator, möta människorna och så starkt känna Guds närvaro påminner mig om att hans timing alltid är perfekt.

Läs Mer