Ett andligt återuppbyggande

Väl hemma i Sverige reflekterar jag över resan jag och Carl-Gustaf nyligen gjorde till Ukraina. Jag sitter kvar med både stor glädje och sorg efter alla möten med våra goda vänner där nere. Många av dem har vi känt i åratal och både gråtit och skrattat med sen innan, men aldrig förr har de burit så tungt som de gör just nu. Världen har vänts upp och ner, deras familjemedlemmar är i många fall utspridda över Europa eller kanske också ute i strid. Mitt i detta är församlingarna en samlingspunkt. Glädjen över att vi besökte dem var stor och vi försökte ge all den uppmuntran, tröst och tro vi kunde. Där orden inte sträckte till fick vi krama om dem och gråta med dem.

Under resan kunde vi åka runt och delta på möten som till det yttre gick som normalt, med predikan, lovsång och bön i vanlig ordning. Samtidigt ser församlingarna självklart annorlunda ut. Många medlemmar har åkt i väg och andra tillkommit som flyktingar. Församlingen i Khmelnytski använder fortfarande kyrkolokalen som härbärge och därmed fanns både flyktingfamiljer och deras husdjur med på mötet där. En annan församling vi besökte firade sitt 23 årsjubileum med både ballonger och fest efter gudstjänsten. Mitt i detta träffade jag människor som i förbönen öppnade upp om en bottenlös förtvivlan. En pastorsfru jag känner sen tidigare berättade att tre av hennes söner var ute i kriget. En annan kvinna hade fyra gånger fått telefonsamtal från sin man med besked om att de var omringade av ryssar och att han inte visste om han överlevde natten. Så här långt hade det gått bra alla gånger, men fruktan blir ju inte mindre för varje gång.

Att leva i en sådan situation tär på själ och sinne och det kommer behövas mycket helande både för de som står nära kriget och inte minst för de som varit ute i strid och återvänder med tunga trauman. Världen har inga botemedel för sådana sår. Ukraina kommer behöva mycket stöd under lång tid och världen kan hjälpa till med de fysiska behoven, de kan bygga hus, ge mat och ekonomisk hjälp. Men det är bara Gud som kan hela människor. I tiden framöver kommer det behövas ett andligt återuppbyggande i Ukraina. Vi kommer behöva be för människor, predika och bygga upp församlingar som i nuläget är splittrade utöver Ukraina och Europa. Det innebär inte att vi ska sluta hjälpa till med de fysiska behoven, men redan nu kan vi också börja be för upprättelse, helande och skydd för de ukrainska pastorerna och församlingarna.