Hur tröstar man en 81 år gammal kvinna som precis förlorat sitt hus, byggt av hennes man och henne själv för 55 år sedan? Vi kom med en kamin och jag gav henne en varm kram. Det kanske lindrade för stunden, men hennes hus blev totalförstört av en missil. Hennes granne förlorade sin son, Sergei, i det pågående kriget. Och så fortsätter det, i stad efter stad och by efter by!
Detta var nionde gången jag reste in i Ukraina sedan kriget startade. Det är nästan märkligt att man kan vänja sig vid flyglarm, vägspärrar och artillerield både nära och i fjärran. Men man vänjer sig inte (och vill inte heller) vid smärtan hos människor som förlorat både familjemedlemmar och hem.
Jag blir imponerad av de pastorer och andra troende som oförtrutet arbetar för att hjälpa och lindra nöden hos människor på flykt och andra som lider av krigets följder. Många av dessa hjältar är slutkörda, inte minst nu, när både elförsörjning och vattentillgång är utslagen och vintern är på gång. I en by utanför Charkiv, som jag besökte nyss, försvann elen under krigets första vecka… för nio månader sedan! När mörkret faller och temperaturen övergår till minusgrader så blir det olidligt, inte minst för dom äldre som stannat kvar. Det är till sådana ställen vi kommer, med kaminer, mat och kläder. Eller rättare sagt, vi förser våra bröder och systrar i Livets Ord-församlingar över hela Ukraina med allt vad vi kan genom hjälptransporter, och dom tar sig ut till människor med störst behov.
Distribution är något av ett nav i all hjälpverksamhet och därför har vi under hela tiden kriget pågått försett församlingarna med minibussar. Nästa vecka kör vi ner tre bussar till, totalt har det blivit 9. En av bussarna, i Poltava, fick bland övriga skador, alla rutor utslagna av tryckvågen efter en drönarattack mot byggnaden intill. Även glasrutorna i kyrkans lokaler krossades.
Eftersom eltillförseln ofta är borta, eller i bästa fall bristfällig, så räknar myndigheterna med att många människor kommer att dö i vinter och ännu fler bli sjuka. Detta drabbar särskilt dom äldre. Vårt ledord i hjälparbetet är VÄRME. Kaminer tillverkas och körs ut till byar utan ström. Vi förser även församlingar med generatorer. Då kan Gudstjänster fortsätta att hållas och lokalerna blir även en samlingsplats där människor i närheten kan få hjälp med ljus, värme och enklare matlagning. 12 generatorer är redan i full gång och 29 till på väg ner kommande vecka.
Julen närmar sig med hast. Den kommer inte att vara lik någon annan jul för människorna i Ukraina. Ljus, värme och familjegemenskap ersätts i år för miljontals ukrainare med kyla, mörker och oro. Men mitt i allt detta finns hopp, ”en frälsare blir oss född”! Många söker Gud på allvar och kommer till tro, en del församlingar har fler be(sökare) än före kriget trots att människor i massor flytt krigsområdena.
Låt oss fortsätta be under jul och nyårshelg och in på det nya året för alla drabbade, för fred, styrka och tröst. Och att många skall få lära känna Fridsfursten och omslutas av Hans kärlek.
