Några av oss förstod redan under den åkturen att resan skulle bli lite tuff. Pastorn berättade för oss att landet var under svår korruption. Att alla priser stigit samtidigt som lönerna blivit lägre. Han förklarade också att situationen i kyrkan var knepig, och att myndigheterna hade återkallat familjens tillstånd att ha barn på deras skola. Skolan var en kristen skola, och stod nu helt tom. 

Det var självklart tungt att komma till en sådan situation. Vi bestämde oss redan första dagen för att vi skulle hålla strikta rutiner med bön: vi skulle samlas minst en halvtimme varje morgon och kväll för att be och lovsjunga tillsammans. Vi förstod att detta var nödvändigt för att låta Guds vilja ske genom oss på platsen, för beskydd mot andliga attacker och för sammanhållning i gruppen.

Under de bönestunderna bad vi också för varandra.

Under våra veckor i Lushnjë, och några andra städer i Albanien, gjorde vi många hembesök, besökte andra församlingar utanför stan, predikade och evangeliserade. 

Ett exempel på bönesvar såg vi i en stad vi besökte där vi bjöd in barn till ett barnmöte i den lokala kyrkan samma kväll. Vi hade fått fullt ansvar för kvällen och fick själva bestämma vad och vem som skulle predika och vilka lekar vi skulle leka. När vi försökte hitta barn som ville komma till mötet kände vissa av oss sig osäkra på om vi skulle få med oss några barn bl.a. på grund av språkbarriärer och om barnen själva var intresserade att komma. Vår osäkerhet kunde inte ha ljugit mer. Cirka 30 barn dök upp för att få höra om Jesus och ha roligt tillsammans! Detta var långt över vad vi hade förväntat oss. Pastorn hade berättat för oss att de bara hade 8 barn i församlingen. Kvällen blev en succé; alla skrattade, dansade och var glada. Det var så tydligt att Guds ande var där i rummet. En liten kille kom till och med fram till Markus och sa ”detta är en av de bästa dagarna jag haft i mitt liv!”. 

Detta var ett av många mirakel vi såg Gud göra under vår resa. Vi fick se många helanden, bl.a. en deprimerad kvinna som började skratta, och också se hur våra olika gåvor fick plats!  Vi såg andra runt oss växa i självförtroende och inte minst: pastorsfamiljen fick under den sista veckan tillbaka sitt tillstånd för skolan! Det var ett av de största mirakel vi var med om och ett fantastiskt avslut på vår resa. 

Ingen av oss är densamme efter denna resa!