Finns det fortfarande hopp för Afghanistan?

Situationen i Afghanistan blir allt sämre. Det är väldigt svårt att få stöd utifrån och människor försöker fortfarande att ta sig ut från landet.

Särskilt för kvinnor och flickor är situationen oroande. De har haft det svårt länge, men nu har talibanerna förbjudit flickor över 12 år att studera. Kvinnor får inte ens jobba eller gå ut utan att en man följer med dem. Så nu sitter alla bara hemma och undrar vad som ska hända.

Landet är i fullkomligt kaos. Det är svårt att ta ut pengar från sina bankkonton, löner har inte betalats ut på sex månader och arbetslösheten ökar lavinartat. Människor svälter och bristen på pengar gör att familjer måste sälja sina barn. Många unga flickor riskerar att säljas som barnbrudar till äldre män.

Hjälp genom Tajikistan

Vi har arbetat i Afghanistan i nästan 20 år. Många av våra missionärer är från Tajikistan, och vi har fortsatt arbetet där. Några av våra missionärer har fått tag i visum för flera inresor, och kan därför resa in i landet. På så sätt kan vi få in hjälp och stöd samt träffa familjerna vi hjälper.

Förutom det materiella stödet kan vi också be med människor. Det är så viktigt att de ska kunna hålla hoppet vid liv.

Vi riktar vårt stöd till förföljda kristna

En av de familjer vi hjälper är Tahiras familj. Tahira var bara en liten flicka när hennes föräldrar dog. Hon lämnades ensam, men blev sedan omhändertagen av sin morbrors familj. De tyckte dock inte riktigt om henne och inkluderade henne inte i familjen. Därför fick hon bo utomhus med djuren. Hon kunde inte gå till skolan och hennes liv fick en sorglig start.

Situationen blev ännu värre när hon vid 13 års ålder såldes som fru till en våldsam äldre man. Mannen var dessutom dövstum och kunde därför inte arbeta. Tahira blev alltså tvungen att jobba hårt för att försörja familjen. Men i augusti förra året, när talibanerna tog över makten och förbjöd kvinnor att arbeta, förlorade familjen all sin inkomst.

Tahiras enda hopp var nu Jesus. Hon träffade våra missionärer för sex år sedan och under ett påskfirande fick hon höra evangeliet och tog emot Jesus i sitt hjärta. Hon blev otroligt frimodig och har predikat för sin familj och sina grannar sedan dess. Hon läser Bibeln varje dag hemma och är stark i tron.

Hon är så tacksam för den hjälp hon får av oss varje månad. Utan den vet hon inte vad hon hade gjort. Det är otroligt viktigt att vi fortsätter hjälpa våra förföljda vänner i Afghanistan. De är i stort behov av hjälp och böner.

Dela inlägget:

Related Posts

LOBC-Team: Helande och upprättelse i Bolivia

Det var onsdag morgon när vi kom fram, utmattade efter en dramatisk 36-timmars resa och med knappt två timmars sömn i kroppen. En vänlig man från en lokal kyrka hämtade oss och välkomnade oss in i sitt hem. När vi satt tillsammans och småpratade började han sjunga en svensk lovsång och berättade om sin tid som missionär där. I den stunden kom resans tyngd ikapp oss, och vi började gråta. Frågor fyllde våra tankar: vad skulle hända under den här resan, kunde Gud verkligen använda oss så här, och hade vi ens kraften att vara här? Han uppmuntrade oss varsamt att vila, och efter en kort tupplur blev vi upphämtade av pastorn och återförenade med resten av teamet. Efter frukost och flera timmars sömn kände vi oss mer levande – fortfarande trötta, men redo. Vi blev påminda om att i vår svaghet är Gud vår styrka.

Läs Mer

Nu är det Laos tur!

Så underbart att vara tillbaka i Laos. Jag var här första gången för 25 år sedan, och sedan dess har något i mitt hjärta varit förbundet med detta vackra land. Jag har alltid velat komma tillbaka – och nu, äntligen, är jag här igen. Att gå på dessa gator, möta människorna och så starkt känna Guds närvaro påminner mig om att hans timing alltid är perfekt.

Läs Mer