Strömmar av liv i öknen

Jag hade nyligen den stora glädjen att återbesöka Tasjkent i det stekheta Uzbekistan. Landet består faktiskt till 2/3 av öken och stäpp och i öster reser sig det väldiga Tien Shan-massivet. Härigenom gick också den gamla sidenvägen som band Mellanöstern och Europa samman med Kina. Kulturminnena och de historiska platserna är många. 

”Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas….för vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken” (Jes 35:5-6). 

Jag minns så väl mitt första besök där för 30 år sedan. Jag firade faktiskt min 30-årsdag där då. Sovjetunionen hade precis upplösts och landet befann sig i ett omtumlat tillstånd. Den gamla sovjetordningen hade fallit och en tid av frihet rådde. Jag fick ett tillfälle att predika för ca 100 poliser, vilket säger en hel del om öppenheten. På gudstjänsterna var den andliga hungern enorm.  Folket sög i sig Guds ord och trosundervisningen och i förbönsköerna fanns en stark förväntan.  

En dråplig händelse mitt i allt var att jag bad för en kvinna som var döv på ena örat. Hon märkte ingen skillnad efter förbönen. När hon sedan skulle sova på natten så stördes hon av allt trafikbuller utanför hemmet. Hon lade sig med det friska örat mot kudden för att stänga ute bullret. Hon vred sig fram och tillbaka och upptäckte plötsligt att hon hörde på båda öronen. Hon hade blivit helad! 

Livets Ord församlingen fick under några år verka i denna tid av öppenhet, men steg för steg så beskars friheten. 1994 miste de sin registrering och två år senare arresterades pastor Dennis Podoroshny under en gudstjänst. Strax därpå fängslades ytterligare en Livets Ord pastor i östra Uzbekistan i fyra år. Tasjkent-församlingen återfick sin registrering efter 5 år, men fick navigera väldigt försiktigt. Religionslagstiftningen var väldigt sträng och det var bl.a. förbjudet att publicera kristet material på uzbekiska som ansågs vara ett ”muslimskt” språk. 

I denna komplicerade miljö har arbetet ändå vuxit. Under åren har de döpt 3000 personer. De köpte redan innan de återfick sin registrering tomtmark och byggde rent bokstavligt ett tabernakel. Det hade tälttak och där har de sedan 1999 firat sina gudstjänster. När covid slog till beslöt de sig för att göra en rejäl satsning på kyrkan. De började om från grunden och där står i dag en fast konstruktion med plats för 500 personer. Den kan lätt demonteras och byggas upp på ny plats om de skulle tvingas flytta. 

Arbetet präglas av stor mångfald där evangeliets förkunnelse och socialt arbete med betoning av kristna värderingar når in i väldigt skiftande miljöer som fängelser, sjukhus och barnhem. Församlingen betjänar fokusgrupper ur de olika generationerna. 

Under dessa nästan provisoriska omständigheter har de alltså kunnat verka starkt både lokalt och nationellt. Bibelskola och ledarträning har gjort att de kunnat starta arbeten i 27 städer, varav 14 har fullvärdiga församlingar idag. Vilken kraft det är i evangeliet och missionsbefallningen. Är förkunnelsen stark och visionen klar så sker genombrott! 

Därför var det så glädjande att i september få återförenas med vännerna där och samtala med pastorer från de olika delarna av landet. Fastän vi verkar i så skiftande och från varandra avlägsna miljöer, är samhörigheten stor.  De tjänar med hängivenhet och har förväntan på mer. I detta finns också ett rop på hjälp att ta nya steg och självklart vill vi stå tillsammans med dem i det! 

Detta är en tuff och onådd del av världen. Utmaningarna har varit många, men det har segrarna också varit. Och jag tror att många fler segrar väntar.