Nya pionjärarbeten i Ukraina
En två veckors intensiv rundresa genom hela Ukraina är precis avslutad. Tillsammans med ett team har vi besökt församlingar inom Livets Ords nätverk utöver hela landet. Det är en ganska märklig känsla, som man tyvärr vänjer sig vid lite för snabbt, att resa i ett krigsdrabbat land. Jag har sett det förr, att en ny form av normalitet inträder. Livet måste fortsätta, även under tragiska och svåra omständigheter. Detta är omständigheter som vi som svenskar har varit förskonade från i över 200 år.
Tvåårsdagen av den ryska fullskaliga invasionen inträdde under vårt besök där. En viss oro fanns att raketanfallen skulle intensifieras just den dagen för att ytterligare försvaga folkviljan och dess beslutsamhet att inte ge upp. Det blev en mer normal dag, men de återkommande flyglarmen numer, ignorerar de flesta. Den allmänna inställningen är att om man hör en detonation så kastar man sig på golvet eller lägger sig i ett badkar, ifall fler raketer eller drönare skulle komma.
Christian undervisar på bibelskolan i Pavlovgrad
Under de tidiga krigsmånaderna befann sig folket i en slags chock, men när de lyckades avvärja anfallen runt Kiev och dessutom återerövra ett stort område runt Charkiv, uppstod en optimism. Den har nu återigen försvagats då de ser att stödet utifrån, främst från USA, vacklar. Därför blir besök såsom vårt, extra uppskattat.
Våra insatser i början av kriget var i huvudsak humanitära. Församlingarna kunde inte samlas. Pastorsfamiljerna hade flytt utomlands, medan pastorerna var tvingade att stanna kvar av mobiliseringsskäl. De insatserna har fått betyda oerhört mycket och har hjälpt församlingarna att nå många utsatta människor. Församlingslivet började spira igen, nu med många nya ansikten på plats. Vi bestämde oss därför att starta bibelskolor för att kunna utbilda och träna de nya församlingsmedlemmarna och även de unga som nu kommit in i bra bibelskoleålder. Många av de som flytt var ledare och verksamma i församlingarna. Så det finns hål att fylla.
Vi valde att inte gå den lätta vägen, utan driver fyra bibelskolor parallellt, en i vart av landets fyra hörn. Allt som allt har vi 415 elever, varav en del online. Utöver det har en bibelskola med ukrainska flyktingar anslutit i det spanska Valencia. Här måste jag bara få glädjas lite extra över att vi har så många kapabla människor att sända både från Livets Ord i Uppsala och från församlingar inom Livets Ords Family i Europa. Det är fantastiskt att vi som församlingar kan gå in och göra viktiga insatser tillsammans. Återigen ser vi hur nätverkstanken är nyckeln både inom Ukraina och utifrån.
Eleverna på bibelskolorna är motiverade. Pastorerna är väldigt glada för det inflöde av liv som skolorna utgör och att vi på detta sätt kan få vara med och göra lärjungar, att föra unga troende in i en djupare gemenskap med Herren, att få rusta och träna dem att bli tjänare i församlingarna och arbetare för skörden. Skörden vittnar alltmer för skörd och det är därför absolut nödvändigt att träna nya arbetare.
Ett annat mål vi satte upp inför detta år var att starta nya församlingar. Ska man bärga skörden måste man ha lador för den. Dessutom är församlingen också redskapet i skördearbetet. I nuläget stödjer vi 6 nya församlingar. En del av dessa ligger i krigsnära områden som Kherson, Mykolaiv och Izium.
Pastorn Valentin i Kherson är imponerande. En liten smärt fyrabarnsfar som under ockupationen av hemstaden flydde till Spanien med sin familj. Den 10:e november talade Herren till honom att återvända. Dagen därpå befriades staden som ligger vid floden Dnipr, som utgör själva frontlinjen. Det innebär att staden dagligen upplever artillerield. När jag besökte kyrkans områden där de också driver ett logement för hemlösa, såg jag spåren av raketer som slagit ner. När vi nu var där ombads vi ställa in vår bil i garaget för att skydda den mot eventuella raketer. Tre dagar senare slog en raket ned alldeles utanför garageporten och antände garaget. Mitt i detta arbetar Valentin oförtrutet vidare. En hjälte i mina ögon.
I Myrgorod har vi ytterligare en ny församling. Den drivs av pastor Andrey Pavelnikov som tidigare hade en församling i Bakhmut. Kyrkan skadades redan hösten 2022. Ett halvår senare intogs Bakhmuth av Prigoshyns Wagnerstyrkor efter månader av blodbad. Av staden återstår i princip bara grus. Pastorn har nu istället startat denna nya församling i Myrgorod. Den växer och de behöver nu ha dubbla möten.
Ytterligare en plats vi besökte var Izium. Den ligger i ett återerövrat område mellan Charkiv och frontlinjen, inte så långt från det omtalade Andiivka. Här syns spåren efter kriget tydligt. När vi besökte staden förra året beslöt vi oss för att starta en församling där. Två veckor senare startades arbetet. Det var så rörande att se människorna samlas för söndagsgudstjänst. Pastor Igor från Charkiv är så fin med folket. En syster, Ludmilla, spelade synt och sjöng, medan tårarna trillade nerför kinderna på gudstjänstbesökarna. Ord av tröst, hopp och evangelium stärkte besökarna. Efter mötet bjöds det på te och kaffe och fina samtal. En kvinna berättade att flera av dem bor i samma hus på andra sidan staden. De brukade inte ens hälsa på varandra förut. Nu har de blivit nära vänner.
Samtalen var fina och lite upprymda. Men så plötsligt träffade man en nerv. Syster Ludmilla berättade hur sju av hennes nära släktingar blev skjutna när de försökte fly, bland annat en gravid kvinna och hennes barn. Fyra av de sju dog. Själv hade hon flytt från Kupiansk med hela församlingen. Nu har hon beslutat sig för att flytta till den nystartade församlingen i Izium för att ta hand om folket där.
Vi planerar nu för ytterligare pionjärförsamlingsarbeten. För detta behöver vi arbetare som kan flytta dit och resurser för att de ska kunna utföra sitt arbete.
Rakt ut ur trauma och sorg lyckas dessa dyrbara syskon mobilisera en vilja att tjäna Herren och betjäna sitt folk. De är vår tids hjältar. I enkelhet med stor hängivenhet gör de en stor skillnad.
Paulus skriver till församlingen i Rom. ”Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig” (Rom 15:30). Vi kan kämpa tillsammans med våra ukrainska trossyskon genom att be för dem. Låt oss be för alla bibelskoleelever, blivande skördearbetare och för de nya församlingarna.
