Jag sitter i bilen påväg tillbaka till hotellet och helt förundrad över allting som precis hände. Vi fick förmånen att döpa femton personer! Detta var resultatet av två dagars evangelisation i ett slumområde drabbat av prostitution och missbruk i Kigali. Att få komma till ett ställe som man bara sett på bild, drabbar en på djupet. Hur predikar vi det glada budskapet till hundratals personer, som lever ett liv vi aldrig själva upplevt?

Första dagen av evangelisationen var helt fantastisk. Människor kom till frälsning, den Helige Ande utgöts på platsen och flera fick tungotalets gåva. Den andra dagen var dock annorlunda. När vi skulle dela Guds ord, började en påverkad kvinna dansa runt och störa närvaron på platsen. Pastorerna som var med oss försökte lugna ned henne och dra henne undan. Men Gud hade något annat i tankarna för denna kvinna. Vid frälsningsinbjudan kom hon fram och tog emot Jesus! Vi började be för henne och hon blev satt fri från den plågoande som hade drabbat henne så länge! 

Jag kommer aldrig glömma synen jag såg, när vi några dagar senare kom fram till platsen där vi skulle döpa. Bland de femton personer som skulle döpa sig, såg jag en kvinna som verkade bekant. Det pastorn viskar i mitt öra, gjorde mig helt chockad. Det var alltså samma kvinna från den andra dagen i slumområdet! Jag kände nästan inte igen henne. I hennes ögon var det inte död längre, utan liv. Hon lyste av Jesus! Den tacksamhet jag känner för Jesus är enorm. Han gör fortfarande mirakler. Han sätter fortfarande människor fria. Gud är inte död, Han lever!