År 1996 såg pastor Ulf Ekman en syn om en förändrad inriktning i församlingens missionsarbete.

Han såg Rysslands karta – kartan var grå och man såg strecken av vägarna och städerna. Från Balkan kom sedan en orange pil som gick åt rött på båda sidorna. Den gick stadigt fram genom Ryssland och Ukraina. När den gick förbi Ukraina svängde den och delade sig i tre, samtidigt som den behöll enheten, rakt söderut. När de tre gått söderut svängde den och började västerut.

En av pilarna gick mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Nästa mellan Kaspiska havet och Aralsjön och den tredje mellan Aralsjön och den kinesiska gränsen. Och de gick rakt ner och in i Afghanistan och där svängde den och började gå mot Mellanöstern och Israel. Någonstans på vägen där stannade de.

Så talade Herren till Ulf. Orden var “Nya fält”.

Synen förändrades och han såg skuggor av berg och olika platåer, den ena högre än den andra och på varje platå stod en människa i mörker, hon stod där stolt. Några hade huvudbonad – turban – orientaliskt. Över och upp strömmade ljus in över sista platån och där stod skrivet Afghanistan.

Därefter fick Ulf ett profetiskt ord.

“Lämna nu de arbetsfält ni har haft och dra vidare in i nya fält. Andra finns som kan ta ansvar där ni plöjt, sått och skördat. Arbetare har vuxit upp och ni kan dra vidare. Gå in i den stora dörr som jag öppnar för er och gå till bergsfolken. Bergsfolken – folken i skugga, mörker, i skymningsland. De kommer att lyssna, de kommer att ta emot och de kommer att bära mitt ord vidare”.

Genom alla dessa år har vi fått se Gud göra mäktiga ting bland bergsfolken.

Visionen vi fick med pilarna byggde på att vi skulle samarbeta med vännerna från våra tidigare fält för att nå bergsfolken, vilket varit till stor välsignelse.

Afghanistan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Armenien, Irak och Azerbajdzjan är några av de länder Herren öppnat för oss och som vi genom åren kunnat nå med evangeliet.

Vi är så tacksamma till Gud för hans godhet och för den skörd vi fått vara med att bärga in!