Det är juni månad, solen steker och det ligger förväntan i luften. En efter en kliver de in i Jesu grav, en av de platser där man tror att det hela kan ha skett. Guiden förklarar att det finns ännu en möjlig plats men att just denna ger en känsla av hur det kunde ha sett ut. Ett femtiotal ungdomar har precis lyssnat på vad vi snarare skulle kalla en predikan än en guides försök till återberättande av historien. Nyfiket och uppmärksamt har de lyssnat till hur mycket Gud älskar dem och vad vår kallelse som kristna är i den här världen, anledningen till varför Jesus dog och blev lagd i en grav – det var för dessa ungdomars skull, för vår skull och för framtidens skull. Jag skulle vilja påstå att Israelresan skapade mer än bara starka intryck i dessa unga människor. Jag skulle säga att landet Israel har förvandlat vissa hjärtan under resan vi gjorde i somras.
I Jesaja läser vi ”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig.” (Jesaja 49:15-16) Verserna talar om Guds trofasthet till landet Israel, folket och dess framtid. I den ekvationen kommer du och jag in. Gud har inte bara kallat Israel, Han har kallat alla folk för att Hans verk ska bli fullbordat. Den som är ung är lika mycket inkluderad i den planen som precis vilken generation som helst. Men att känna sig kallad och uppleva den kallelsen är inte alltid samma sak som att förstå att det är ett faktum. Gud behöver få göra ett avtryck i ungdomarnas hjärtan för att de ska uppleva vad de redan är, att de är kallade!
Att stå på gatan där Jesus red in på en åsna, att känna det vatten han döptes i mot benen, att sitta där, i den trädgård där Jesus svettades blod, får hela ens själ att förundras över den frälsningsberättelse som ägt rum. Israel blir verkligt, kallelsen blir verklig och Gud blir verklig!
Det här är anledningen till att vi också i fortsättningen vill ge ungdomar möjligheten att uppleva Israel. Att få se unga människor ta in denna verklighet, kanske för första gången, är något så otroligt vackert. När kallelsen får planteras i deras hjärtan bär detta god frukt för framtiden.
