Från mörker till ljus
Det är en glad och förväntansfull kille jag möter i korridoren på Livets Ord en kall eftermiddag i januari.
Om bara några veckor flyttar Erik (24 år) ned till Rumänien för att arbeta som utsänd missionär tillsammans med sin vän Ruben Roth.
Rumänien är ett ganska outforskat fält för Livets Ords missionsarbete, men där vi den senaste tiden fått se Gud öppna himmelska dörrar.
Erik känner stor förväntan på vad Gud skall göra.
“Ärligt talat hade jag ingen aning vad jag skulle göra denna våren, jag hade sökt jobb en längre tid efter bibelskolan, funderat på om jag skulle plugga eller inte, men det har aldrig blivit av. Så under hösten fick jag en vision från Gud om att något nytt skulle ske det kommande året, men jag hade ingen aning om vad.
Sen ringde Ville (Ville Männistö reds anm.) mig precis innan jul och frågade om jag kunde tänka mig att åka ut på pionjärmission till Rumänien, och jag kände direkt frid och upplevde att det var precis detta Gud ville för mig.”
Erik och Ruben kommer under sin första tid där att besöka olika församlingar och knyta kontakter med pastorer, ledare och ungdomar, evangelisera på gator och torg samt anordna en stor konferens för ungdomar och unga vuxna.
“Vi hoppas att det kan få bli ett tillfälle då människor som aldrig varit i kyrkan kan få komma och möta Jesus!”
När man sitter och pratar med Erik hade man aldrig kunnat tro att denna kille för bara några år sedan sökte meningen med livet genom droger och alkohol.
Erik berättar att han är uppvuxen här i församlingen Livets Ord tillsammans med sin familj, men att han aldrig hade en riktig tro.
“Jag trodde aldrig på Gud, jag hängde bara på och gjorde som alla andra, fake it til you make it. Men tillslut höll det inte. Jag började festa och hamnade i drogmissbruk. I gymnasiet fick jag vänner som höll på med kriminalitet och jag började själv sälja både droger och alkohol. Sakta men säkert började jag få problem med både fiender och polisen, och jag hade tillslut ingen relation med min familj. Jag hade kul under den här tiden, det kan jag inte förneka, men det fanns alltid ett tomrum på insidan som jag konstant försökte fylla med alla möjliga upplevelser och kickar. Många vänner från kyrkan ifrågasatte mina livsval och jag började känna mig förkastad och fördömd. Ganska snabbt började jag även känna ett starkt hat mot kyrkan och alla på Livets Ord.”
Men en morgon efter sin 20års-fest satt Erik och en vän ute på balkongen och rökte varsin cigg. Erik minns den här morgonen så väl. Plötsligt vände sig Eriks vän mot honom och frågade “Ey bror, vad händer efter att man fyllt 20? Nu är det bara milstolpar kvar, vi har ju redan upplevt allt. Vad är meningen med livet nu egentligen?”
“Jag minns så tydligt hur jag blev ställd. Jag hade aldrig tänkt i de banorna tidigare, men efter den morgonen blev jag en sökare. Eftersom jag var så hatisk mot Livets Ord var jag också hatisk mot kristendomen och ville absolut inte ha något med det att göra. Jag började läsa, studera och söka mig till andra livsåskådningar och religioner såsom islam, hinduism och buddism. Jag åkte till moskén och började läsa koranen, men tröttnade snabbt. Jag hittade inget som verkligen gav mig svaren eller fångade min uppmärksamhet.
Men så en dag ringde min vän Johan.
Johan var en nära vän, som precis som jag, var uppvuxen på Livets Ord men som gjort samma livsval som jag och börjat festa. Han berättade att han mött Jesus. Jag svarade “håll käften” och lade sedan på. Han ringde upp mig igen och berättade att han varit på bibelskolan och att de bett för honom och att han då fått möta Jesus. Jag fattade ingenting – vad var detta? Black magic?
Tiden gick och en dag mötte jag på Johan utanför mitt hus. Jag hade inte sett honom på hur länge som helst och jag kommer ihåg att han var helt förändrad! Han lyste som en sol. Jag hade aldrig sett något liknande och jag var i chock. Jag frågade honom vad som hänt och han svarade “Ey bror, det är Jesus, det är bibeln, det är bibelskolan, det är lovsången”. Mitt instinktiva svar var “Va? Livets ord? Är du dum? Vad är det här för häxkrafter?” Men jag såg att han var förändrad, något hade hänt med Johan.”
De började sedan att gymma ihop och Erik minns hur han ställde alla möjliga frågor om både tron och Gud.
Johan tog därefter med sig Erik till bibelskolans lovsångskvällar varje lördag. “När alla bad, så bad jag, när alla sträckte upp händerna i lovsången gjorde jag också det. Jag gjorde allt likadant, men jag kände fortfarande ingenting. Jag tänkte att detta nog inte var något för mig, så vi sa upp kontakten för en liten period.”
Under sommaren fick Erik en inbjudan från en annan kristen vän, Philip, att följa med till Öland på semester. Under hela resan talade Philip mycket om Gud och väl på Öland träffade Erik många andra ungdomar från kyrkan som också började prata med honom om Gud.
Tiden efter Öland var mörk och tung. Erik kämpade med självmordstankar och såg ingen väg ut ur mörkret. “När jag satt där i mitt rum och tänkte på döden, så påmindes jag om något Johan tidigare hade berättat för mig “du förlorar inget på att TRO att Jesus finns”. Jag kände där och då att, “Ja, jag har inget att förlora, jag skall ju ändå dö. Varför inte testa den där Jesus?” Jag knäppte mina händer, men kom plötsligt på “Ey, jag vet inte hur man ber?” Om jag nu skall be, måste det vara en äkta genuin bön. Sen påmindes jag om vad Philip sagt när vi var i Öland. Han hade talat om Jesus som sin bästa vän, inte som en religion utan som en relation – så jag testade.”
Där på sitt rum bad Erik bönen som skulle förändra allt.
“Bror, om du finns, vad är meningen med livet? Hjälp mig Jesus, amen.”
Det var första gången som Erik sagt 100% ja av hela sitt hjärtat till Jesus och det var även första gången han kände något. Från tårna upp till sitt huvud kände han strömmar av glädje. Han började skratta som han aldrig tidigare gjort. Han förstod först inte vad det var som hände med honom. Han beskriver det som den starkaste drogen och han trodde att han höll på att bli galen och skulle dö. Sen från ingenstans kände han strömmar av kärlek från huvudet till tårna. Erik började gråta samtidigt som han skrattade. Allt kaos som han hade i sitt huvud försvann och han fylldes med en sådan frid.
“Sedan hörde jag en röst inom mig som sa; bara ljuset kan besegra mörkret.”
Där och då bestämde sig Erik för att börja bibelskolan.
“Jag hatade kristna, jag hatade Livets Ord, jag hatade den där bibelskolan, men jag gillade Johan. Så jag minns att jag sa till mig själv ”Är Jesus verkligen Gud, så skall jag gå på den där bibelskolan med kristna människor.”
Och resten är historia.
Erik ser tillbaka på sitt år på bibelskolan med tacksamhet.
Gud fick göra ett stort verk i hans liv. “Jag är så tacksam för bibelskolan! Den förvandlade verkligen mitt liv. Jag fick se vem Gud är och lära mig så mycket om att vandra i Anden. Gud har tagit mig till platser jag aldrig trodde jag skulle få se. Jag har fått åka ut på mission till många olika länder, varit ute på gator och torg och evangeliserat och nu har Gud kallat mig till Rumänien. Även om det ibland kan vara tufft så är livet ett äventyr med Jesus och jag skall inte bekymra mig för något. Jag skall alltid tacka och älska Gud!”
Erik avslutar vårt fina samtal med en bibelvers som ligger honom varmt om hjärtat.
“Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”. Rom 8:28
/Victoria Stigson
