Vårt uppdrag är enkelt
I höstas fick jag en uppenbarelse som utmanat mig, och som jag hoppas kommer utmana dig med. Låt mig berätta. Jag har haft förmånen att få arbeta med Livets Ords bibelskolor i Indien, och har under detta läsår haft en årskurs två med fokus på att skapa tillväxt i församlingen. Skolåret har varit präglat av ett utåtriktat fokus och vi började därför hösten med undervisning om evangelisation åtföljt av en praktisk outreach där alla elever gick ut i grupper och evangeliserade i sitt lokalområde.
Ska jag vara ärlig skickade jag ut dem med en liten klump i magen. Jag var osäker på hur de skulle tas emot av majoriteten hinduer i deras grannskap, som dessutom ibland har skapat problem för de lokala kyrkorna. Jag var också lite tveksam till hur mycket resultat som kunde komma från ett enstaka tillfälle, men lite hoppfull var jag ändå. (Trosfyllt perspektiv, eller hur?)
Veckan därpå var det dags för rapporter, och till min stora glädje var det flera av teamen som hade träffat öppna människor som ville ta emot! En av dessa var en man vid namn Jhantu som några veckor tidigare hade råkat utför en motorcykelolycka. Han var svårt skadad med hjärnskakning och brutna ben på flera platser. Våra elever erbjöd sig att be för honom, och ett par dagar efter hörde han av sig och berättade att han var helad! Efteråt besökte de honom i hans hem och då ville han även ta emot Jesus! Tänk vilket mirakel – inte bara blev han fysiskt helad, men han har fått lära känna Gud och nu är hans liv förvandlat för alltid!
När jag fick höra om Jhantu kom uppenbarelsen som jag nämnde förut; nämligen att vårt uppdrag faktiskt är otroligt enkelt. Inte nödvändigtvis lätt, men riktigt barnsligt enkelt: Vi ska gå ut med Jesu kärlek, i Andens kraft och berätta de glada nyheterna!
Som uppvuxen i ett kristet hem, utexaminerad bibelskoleelev och en generellt aktiv församlingsmedlem skulle man tro att jag borde insett detta ett bra tag sen, men det krävde att jag hamnade i Indien för att polletten äntligen skulle trilla ner. Problemet var inte att jag inte hört missionsbefallningen förut, jag hade helt enkelt gjort det mer komplicerat än vad det är. Och jag tror inte att jag är själv om detta.
Jag kan inte räkna antalet gånger jag hört att evangelisation, och särskilt gatuevangelisation, inte fungerar i Sverige. Vi har genomsyrats av budskapet om att tro är en privatsak och att det är kränkande att dela med sig av tron till människor utan att ha fått specifika frågor om den.
Men att ha vår kristna tro som en privatsak är en omöjlighet. Vi kan inte ta det kristna budskapet på fullt allvar, ha Jesus som vår frälsare och Herre, och samtidigt hålla tron för oss själva. Det går inte när Jesus säger att han är vägen sanningen och livet, och har gett oss uppdraget att sprida det budskapet vidare.
Ett annat sätt vi komplicerar det hela på är att vi lägger fel ansvar på fel plats. Vi tänker att det är vi som ska frälsa de vi når ut till, övertyga dem om tron eller prestera ett mirakel som är stort nog att visa dem Guds existens. Lyckligtvis ligger inte detta på våra axlar. Jesus är den som frälser, den Helige Ande är den som har nycklarna till varje människas hjärta och som verkar mirakler. Vårt ansvar är att vara bärare av budskapet och att förmedla Guds kärlek och kraft till människor.
Vi kan och ska be för vårt land, våra vänner och familjer, men vi kan inte enbart stanna i bönekammaren – evangeliet måste också predikas.
Jag försöker inte att få dig att bli en konstig fanatiker. Fortsätt gärna prata med dina vänner om sport, mode, vädret, sociala mediers påverkan på vårt psyke och annat dagsaktuellt, men backa inte från att prata om tro heller.
Jag försöker inte heller tvinga ut dig på gator och torg, men jag tror ändå att OM du går ut, så kommer det få resultat. Inte på grund av din starka tro, utan på grund av din lydighet. Vi kan lita på att om vi tar det ansvar vi fått, kommer Gud ta sin del och komma med sin kraft att göra mirakler, verka på människors hjärtan och leda dig i de samtal du har.
Ja, det kan vara svårt att nå in till asociala, sekulära svenskar, men det innebär inte att det nödvändigtvis är lättare att sträcka sig ut till troende hinduer i ett alltmer hindunationalistiskt Indien där religiösa konverteringar kan leda till rättegångar.
Gemensamt har dock både länderna att det kryllar av människor där som Gud älskar och som längtar efter honom. Gemensamt har också både du, jag och de indiska bibelskoleleverna att vi är utrustade med den Helige Ande som ger oss kraft att vara vittnen.
Vårt uppdrag är enkelt. Låt oss ta vårt ansvar och lita på att Gud kommer ta sitt.
/Missionär, Indien
