Mitt under förberedelserna för Sommarens gångna Europakonferens bestämde jag och Jan oss för att samla lite inspiration för det kommande årets mission genom att titta igenom några av de gamla VHS banden ”månadens video”. Livets ord var flitiga med att ge ut dessa under 90-talet för att rapportera om vad som hände på missionsfältet. Plötsligt så ser vi rapporterna från Albanien och Bulgarien där arenor fylldes med människor hungriga på evangelium efter det forna kommuniststyrets haveri. Människor fyllda med glädje vid de goda nyheterna om Jesus på de stora kampanjerna spreds även vidare via nationell tv och ända upp till de två Balkanstaternas högsta ledare. Förundrade över de mirakler som Gud hade gjort under 90-talet så började en bön och en längtan växa inom mig ”Gud, låt detta ske i Makedonien!”.
Under missionens första månad så hörde vi hur en grupp unga makedonska evangelister hade börjat planera för att anordna den största evangelistiska kampanjen som Skopje någonsin sett under 2000-talet. Exalterade över nyheten så kastade vi oss in arbetet för att hjälpa till volontärt under kampanjens fyra dagar. Nu i efterhand så har vi kunnat se hur hela kampanjen var ett enda stort steg i tro för församlingarna i Skopje och de unga evangelisterna. Bland annat så fick vi höra hur de hade stått i tro för att de skulle få tillståndet att slå upp scenen i stadsparken, vilket de också fick bara dagar innan lovsångsbandet från Island skulle komma och scenen skulle sättas upp! Inte nog med att scentillståndet var ett steg i tro, även vädret var det. Under en av kvällarna så öste regnet ner så pass så att vi alla trodde att ingen skulle kunna tänka sig vara ute för att höra evangeliet den kvällen. Men trots regnet så fortsatte programmet och under kvällen så passerade en turkisk kvinna medan hon rastade sin hund i hällregnet hörde evangeliet och därefter kom fram till scenen vid kvällens frälsningsinbjudan!
Många andra mirakler och beslut till att bli frälsta och lärjungar till Jesus skedde under de fyra dagarna. Bland en av de mest prekära situationerna som vi fick uppleva var när jag och Jan blev hotade och bortfösta av en grupp svartklädda ortodoxa hypernationalister som öppet bekände sin tro på Jesus samtidigt som de hotade med att slå ner oss om vi fortsatte att bjuda in folk till kampanjen! Men efter kampanjen så kunde jag se hur trons Ande hade rest sig i Makedonien. Jag kunde även se svaret på min bön från tv-soffan i Sverige när de makedonska evangelisterna sa: ”Vi kommer ha den här kampanjen nu tre år i rad och under det tredje året så ska vi ha det i den där byggnaden” med fingret riktat mot den enorma nationalstadion som reste sig som ett stor koloss, precis bakom den till synes lilla evangelistscenen.
/Samuel Thoor
