Spännande tider i Rumänien

Jag hade precis avslutat mitt andra år på bibelskolan i Uppsala och framtidsplanerna var inriktade på universitet. Livet var helt enkelt på topp. Men varför kändes det inte så? Varför var det något på insidan som gnagde?

Några veckor tidigare hade jag fått förfrågan om att åka ut på mission kommande läsår. Jag hade skjutit ned förslaget lika fort som jag fått det. För vem var jag att åka ut? Jag var ingen missionär – nya platser och nya människor skrämde mig, och sen Rumänien av alla ställen.

Jag hade aldrig varit där, jag kunde inte språket och jag kände knappt Ruben som jag skulle åka med. Det var ett jätteenkelt beslut…

Men ju mer jag funderade, bad och fastade över det, var det ändå ett annat beslut som bultade i mitt hjärta. Oavsett hur bra planer man har så har Gud alltid högre planer. Hur bra man än har lagt upp framtiden så kommer ändå den rena glädjen genom prövningar – var det inte så Jakob skrev i sitt brev?

Efter min visa flickväns svar: ”Det låter som att du redan bestämt dig” så insåg jag det själv också. Det är tryggare att vara ute på vattnet med Jesus än stillasittande i båten. Jag hade ju trots allt bett om att få växa närmare Honom. Då kan man väl inte tacka nej.

Två månader in så är jag väldigt glad att jag vågade följa Jesu röst. Vi har kommit in med en enorm timing till kyrkan och ledningen här i Alba Iulia. Vi är involverade i barn- och ungdomsverksamheterna samt i en hemgrupp för studenter. Utöver att understödja Pastorn i det han behöver så är vårt huvuduppdrag att bygga upp en evangelisations del och framförallt ett hjärta för de förlorade, som inte är byggt på oss utan ska stå kvar även när vi lämnat.

Det är så spännande och underbart att se vad Gud har i görningen här i Rumänien. Just nu hjälper vi till med en väckelsekonferens som anordnas av bland annat en av våra bibelskoleelever. Och ju mer man börjar gräva så ser man att Gud är redo för stora saker här i Rumänien. Det är så härligt, Gud är så god!

Albin Tjäder,
Missionär i Rumänien

Dela inlägget:

LOBC-Team: Helande och upprättelse i Bolivia

Det var onsdag morgon när vi kom fram, utmattade efter en dramatisk 36-timmars resa och med knappt två timmars sömn i kroppen. En vänlig man från en lokal kyrka hämtade oss och välkomnade oss in i sitt hem. När vi satt tillsammans och småpratade började han sjunga en svensk lovsång och berättade om sin tid som missionär där. I den stunden kom resans tyngd ikapp oss, och vi började gråta. Frågor fyllde våra tankar: vad skulle hända under den här resan, kunde Gud verkligen använda oss så här, och hade vi ens kraften att vara här? Han uppmuntrade oss varsamt att vila, och efter en kort tupplur blev vi upphämtade av pastorn och återförenade med resten av teamet. Efter frukost och flera timmars sömn kände vi oss mer levande – fortfarande trötta, men redo. Vi blev påminda om att i vår svaghet är Gud vår styrka.

Läs Mer

Nu är det Laos tur!

Så underbart att vara tillbaka i Laos. Jag var här första gången för 25 år sedan, och sedan dess har något i mitt hjärta varit förbundet med detta vackra land. Jag har alltid velat komma tillbaka – och nu, äntligen, är jag här igen. Att gå på dessa gator, möta människorna och så starkt känna Guds närvaro påminner mig om att hans timing alltid är perfekt.

Läs Mer