Jag hade precis avslutat mitt andra år på bibelskolan i Uppsala och framtidsplanerna var inriktade på universitet. Livet var helt enkelt på topp. Men varför kändes det inte så? Varför var det något på insidan som gnagde?

Några veckor tidigare hade jag fått förfrågan om att åka ut på mission kommande läsår. Jag hade skjutit ned förslaget lika fort som jag fått det. För vem var jag att åka ut? Jag var ingen missionär – nya platser och nya människor skrämde mig, och sen Rumänien av alla ställen.

Jag hade aldrig varit där, jag kunde inte språket och jag kände knappt Ruben som jag skulle åka med. Det var ett jätteenkelt beslut…

Men ju mer jag funderade, bad och fastade över det, var det ändå ett annat beslut som bultade i mitt hjärta. Oavsett hur bra planer man har så har Gud alltid högre planer. Hur bra man än har lagt upp framtiden så kommer ändå den rena glädjen genom prövningar – var det inte så Jakob skrev i sitt brev?

Efter min visa flickväns svar: ”Det låter som att du redan bestämt dig” så insåg jag det själv också. Det är tryggare att vara ute på vattnet med Jesus än stillasittande i båten. Jag hade ju trots allt bett om att få växa närmare Honom. Då kan man väl inte tacka nej.

Två månader in så är jag väldigt glad att jag vågade följa Jesu röst. Vi har kommit in med en enorm timing till kyrkan och ledningen här i Alba Iulia. Vi är involverade i barn- och ungdomsverksamheterna samt i en hemgrupp för studenter. Utöver att understödja Pastorn i det han behöver så är vårt huvuduppdrag att bygga upp en evangelisations del och framförallt ett hjärta för de förlorade, som inte är byggt på oss utan ska stå kvar även när vi lämnat.

Det är så spännande och underbart att se vad Gud har i görningen här i Rumänien. Just nu hjälper vi till med en väckelsekonferens som anordnas av bland annat en av våra bibelskoleelever. Och ju mer man börjar gräva så ser man att Gud är redo för stora saker här i Rumänien. Det är så härligt, Gud är så god!

Albin Tjäder,
Missionär i Rumänien