Halvvägs in i det här årets mission i Norra Makedonien för mig och Jan så har vi sett hur Gud har öppnat dörrar för oss att utrusta nästa generations ledare samt få se folk ta emot Jesus. Men den absoluta höjdpunkten under den gångna höstterminen kom som en total överraskning från Herren.
Det hela började med att den äldsta sonen av två bröder i en familj i Skopje som kyrkplanterar kom oväntat tillbaka hem till Makedonien. Jag och Jan, som knappt kände deras son Ilija, förstod direkt att vi måste bjuda med honom till vår ungdomskonferens Youth i Uppsala som skulle börja den följande veckan. Ilija valde då att följa med trots att han var lite tveksam över beslutet. Väl under konferensens gång så sker något med Ilija. I samma stund som han kommer in i kyrksalen under öppningskvällens lovsång så sträcker han upp sina händer och väljer att ge sitt liv till Jesus. Han tar även emot Andens dop och fylls av en helt ny frid och glädje vilket jag och Jan märkte av trots att vi bara hade känt honom i några dagar. När vi väl är tillbaka i Skopje och föräldrarna ser skillnaden hos sin son så börjar vi förstå vilket fantastiskt mirakel Gud hade gjort.
Ilija hade nämligen under sin tidiga tonår hamnat i en allvarlig olycka där hans kropp var totalt brännskadad och ledde även till att han var död i 45 minuter innan han mirakulöst kom till liv. Trots att han kom tillbaka till livet så skapade olyckan stora ärr inte bara kroppsligen utan även psykiskt som ledde till att han vände sig bort från Gud. Detta ledde så småningom till ett drogmissbruk som började i form av cannabis men som slutade med ett flertal överdoser med drogblandningar som innehöll crack, metamfetamin, heroin med mera. Till slut blev han inlagd på psyket i Zagreb då hans föräldrar förstod att deras sons liv totalt hade spårat ut. Så de kallade hem honom samtidigt som han själv förstod att han skulle dö i Zagreb om han stannade kvar. Väl hemma mötte han mig och Jan.
Med tårar i ögonen så berättade även familjen att när de deltog under den senaste Europakonferensen så var det under ett av mötena som den yngre brodern brast ut i en bön där han sa ”Jag vill ha min bror tillbaka”.
När jag och Jan fick höra hela historien efter Ilijas beslut att följa Jesus så förstod vi båda vilket mirakel detta var och att det inte var på grund av något märkvärdigt vi hade åstadkommit, utan bara lytt Guds röst att åka till Makedonien. Men också hur detta blev ett vittnesbörd för hela familjen om Guds trofasthet eftersom Ilija blev frälst på samma plats som hans bror i desperation bad Herren om att få tillbaka sin bror.
Idag så växer Ilija dagligen i karaktär och mognad sen han har börjat följa med mig och Jan som tolk samtidigt som han frimodigt delar sitt vittnesbörd. Han har också bestämt sig för att börja bibelskolan i Uppsala nu till hösten och ser mycket fram emot att få komma tillbaka till Uppsala där han fick möta Jesus.
/Samuel Thoor,
Missionär i Nord-Makedonien
