En väldigt speciell resa

Kriget i Ukraina har rört upp mycket känslor och våra hjärtan går sönder dagligen när vi hör berättelserna om alla människor som blir bostadslösa, föräldralösa och där barn dör. En tragedi utan dess like i mannaminne då vi aldrig varit med om liknande i Europa under vår tid.

Jag har jobbat mycket med Ukraina själv. Sedan kriget startade har jag rest runt och samlat in hjälpmedel till Ukraina och även varit där mitt under det pågående kriget. Allt jag sett och hört har skakat om mig djupt. 

Men så en dag så kände jag inom mig att det var dags göra ett besök i Ryssland. Ryssland var ju det land som Gud lade i våra hjärtan först och även det land vi kom till först bland alla länder vi någonsin arbetat eller missionerat i. Vi har inte bara syskon där, vi har andliga barn som vi har varit med och fött fram under en fyrtio års period.

Det var så mycket tårar och så mycket glädje att få äntligen möta dessa underbara människor vi rent andligt vuxit upp med. Jag tänker på alla ungdomar som jag mötte som idag har vuxit upp och blivit starka andliga hjältar, det är sagolikt. Det var mycket tårar och många djupa och öppna samtal om hur vi ser på saker och ting och sedan även mycket tid för bön. Det finns en väldig ödmjukhet bland dem.

Jag upplevde även en väldigt stark Guds närvaro när jag predikade och det var en otroligt stark Guds smörjelse över mötena. Många människor kom och många kom till tro. Det var även en sådan stark Ande av bön och en bedjande atmosfär. 

En liten utpost jag besökte en tisdagskväll kom det 300 människor till en lokal som endast rymmer 200. Det säger väldigt mycket om hungern som finns bland det ryska folket. Jag kände igen det från 80-talet när vi var där, den där desperata hungern efter Gud. Det var ett sådant tryck i lovsången och hela rummet var fyllt med en sådan förväntan på vad som skulle ske. En gravid kvinna sa “jag bara måste vara med på det här, jag kan inte föda nu”. Vi bad för henne och hon åkte sen iväg och födde sitt barn bara några timmar senare, det var väldigt roligt.

Det var så härligt att få träffa alla pastorerna och höra hur de varje söndagsgudstjänst ber för Ukraina, vilket man har gjort i över tio år och där de även ber att kriget skall ta slut. 

Varje vecka räknar man med att ca 70 personer kommer till tro i Livets Ord Moskva och man ser även liknande tendenser runt om i landet. Människor söker Gud just nu. Det är i sådana här tider som man måste söka Gud i ödmjukhet, det måste vi alla! 

Det är många ungdomar som naturligtvis lämnar landet. Tusentals unga män står vid gränserna och vill ut. Många har flyttat ut ur Moskva. Man är rädda för att bli inkallade i militärtjänst. 

Jag talade på två ungdomsmöten och mötte en sådan otrolig brinnande ungdomsskara. De var på sina knän inför Gud och ropade att Gud skulle använda dem i den tiden som är nu. En väldig ödmjukhet och förkrosselse.

Jag fick även se församlingens nya ungdomscenter som de håller på att inreda och fixa, en fantastisk byggnad och plats där ungdomarna kommer kunna vara och ha sina möten och aktiviteter.  

Det var med både glädje och djup sorg som jag lämnade Ryssland. Mitt hjärta brister över det som sker i området och jag ber Gud att denna konflikt skall ta slut, att kriget skall ta slut och att det skall bli fred. Jag ber även för våra ukrainska bröder och systrar som kämpar hårt i Ukraina. Alla våra hjältar till pastorer som hela tiden åker ut till byarna med mat och kläder till de behövande. Vi fortsätter be för dem alla.