I mer än tjugo år har Livets Ord burit en djup kärlek och kallelse till Vietnam och nationerna i Sydostasien. När vår församling i Vietnam först planterades visste vi inte fullt ut hur Gud skulle leda oss eller hur långt arbetets påverkan skulle nå. Men vi bad, vi arbetade, vi tränade ledare, och vi höll våra hjärtan öppna för allt Gud ville göra. I dag, när jag ser tillbaka, kan jag bara säga: Gud har varit trofast.

I dag är vi mer än 200 församlingar runt om i Vietnam, som når tusentals människor.

Från början har vi varit övertygade omi att Asien inte bara är ett missionsfält — Asien är en missionskälla. Gud reser upp asiatiska troende, pastorer och unga människor som älskar Jesus passionerat och är redo att gå varthelst Han sänder dem. Och nu, efter dessa två decennier av tjänst, känner jag som huvudpastor mer övertygad än någonsin: detta är Asiens tid.

Den övertygelsen blev ännu starkare under det senaste Word of Life Asian Summit i Thailand. Mer än 250 delegater från 21 olika nationer samlades under samma tak — pastorer, ledare, missionärer, bibelskoleelever och familjer, alla med samma hjärtslag för evangeliet. När jag steg in i salen och såg nationerna stå tillsammans — Indien, Vietnam, Thailand, Laos, Myanmar, Filippinerna och många fler — kände jag något starkt i min ande.

Detta är vad vi har bett för.
Detta är vad vi har arbetat för.
Detta är framtidens mission: asiater som når Asien.

Under hela konferensen var enheten bland ledarna nästan överväldigande. En av våra gästartister sa till mig: ”Jag har aldrig sett en sådan enhet mellan huvudledarna tidigare. Det här är något mycket speciellt.” Och han hade rätt. Jag har varit på många konferenser och ledarskapssamlingar, men det vi upplevde i Thailand var annorlunda. Det fanns en känsla av att Gud själv förde oss samman — olika kulturer, olika språk, olika bakgrunder — men samma helige Ande som kallar oss ut i skörden.

Som Livets Ord har vårt uppdrag alltid varit tydligt: att nå Sydostasien med fler församlingar, fler bibelskolor, fler ledare och fler arbetare. Men nu känner jag att detta inte längre bara är en vietnamesisk vision eller ens en nations vision. Det är en gemensam kallelse. Ett rörelseomfattande ansvar. En familjevision.

Pastorer från hela Asien berättade samma sak för mig: ”Vi vill se en förändring i Asien. Vi vill fokusera på Asien. Vi vill sända missionärer, plantera församlingar och bygga Guds rike tillsammans.” Att höra detta om och om igen fyllde mitt hjärta med glädje. I åratal har vi bett för nationerna. Nu reser sig nationerna och säger: ”Här är vi. Sänd oss.”