På flykt från Talibanerna
Jag föddes år 1990 i den vackra provinsen Faryab i norra Afghanistan. Mina föräldrar var kärleksfulla mot sina barn men stränga i deras efterlevnad av vår familjs islamiska tro. Under tonåren upplevde jag en rastlöshet gällande islam och en nyfikenhet efter att hitta en alternativ sanning väcktes i mig. Även om jag inte visste vart jag var på väg, blev lusten att tysta min rastlöshet starkare under min tid på universitetet.
Efter examen anställdes jag för att undervisa på universitetet. Under min tid där förlorade jag min pappa, som var min största supporter. Hans död hade en djup inverkan på mig, och jag saknade hans närvaro djupt. Men ungefär samtidigt upptäckte jag kristendomen genom ett nätverk på Facebook. Jag började läsa Matteusevangeliet, och det rörde omedelbart upp något inom mig.
Att läsa Guds ord tröstade mig i min ensamhet. Jag upplevde en förvandling inom mig. Jag drogs till Abrahams Gud, som är full av kärlek, förlåtelse och nåd. Efter mer än ett års studier av Bibeln överlämnade jag mitt liv åt Jesus. Jag kände mig som en ny skapelse, med mitt gamla jag bakom mig och en ny början framför mig.
Även om jag inte öppet tillkännagav min kristendom, dolde jag den inte heller. Ibland diskuterade jag fördelarna med islam kontra kristendom med kollegor, vilket gjorde mig till en avfälling i vissas ögon. När talibanerna återupprättade sin dominans över Afghanistan, rasade min värld samman. Jag ansågs vara en fiende till staten. Straffet för att avsäga sig islam är döden. Utan något annat val än att fly lämnade min familj (hustru, dotter, då 10 år gammal och son, då 2) och jag vårt hem i Faryab i augusti 2021 och tog med oss några ägodelar.
Månaderna efter att ha flytt vårt hem präglades av enormt lidande och hjärtesorg. Ständigt på väg för att undvika talibanerna hade vi väldigt lite mat och fick snabbt slut på pengar. Vi höll på att bli upptäckta vid flera tillfällen, men Herren höll oss säkra. Under en rymning våren 2022 föll min dotter från en klippa och bröt benet. Utan ordentlig medicinsk vård utvecklades en infektion, vilket ledde till levercirros. Hennes lever fungerar nu på endast 5-10% av kapaciteten. För att göra saken värre förlorade min fru tragiskt ett ofött barn medan vi var på flykt, vilket fördjupade vår sorg.
Trots våra svårigheter har vi sett otaliga mirakel. Dessutom välkomnade vi en nyfödd son till vår familj för sex månader sedan. Av Guds nåd har min fru och jag delat Guds ord med många afghaner, av vilka 83 (54 män, 29 kvinnor) har tagit emot Jesus som sin Frälsare. Även om det mesta av vår tjänst utförs online, är den inte utan faror. För några månader sedan förrådde en deltagare vår plats. När talibanerna närmade sig vägledde Herren oss till säkerhet.
När detta skrivs befinner vi oss i ett avlägset område och vill flytta närmare en stad. Min dotters tillstånd är fortfarande ett stort problem. Behandlingar för att tömma ut giftiga vätskor från hennes kropp är en kamp. Jag har inte alltid råd med medicinen för att stabilisera hennes tillstånd och detta gör att hon hamnar i koma. Läkare har meddelat att min dotter är i behov av en levertransplantation och att proceduren är tillgänglig i Iran. Jag har anförtrott det åt Herren och kommer att invänta ett annat mirakel från honom med hoppfull förväntan.
Under tiden kommer min fru och jag att fortsätta våra ansträngningar för att göra lärjungar. Afghaner är hungriga efter ett alternativ till den extrema och grymma tolkningen av islam runt omkring dem. Jag finner stor glädje i att vägleda andra till tron. Även om jag inte vet vad framtiden har att erbjuda, vet jag att Gud gör det. Varje dag kommer jag att hålla fast vid hans löfte i Jeremia 29:11: Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp, eftersom det betyder allt för mig och min familj. Jag ger detta vittnesbörd i fred och i hans kärlek.
