Äntligen tillbaka i Ukraina för en längre rundresa. Krigets intensitet har snarare ökat än avtagit sedan jag var här senast och det har även lidandet hos civilbefolkningen.
Konstantinovka i Donetskregionen är numera mer eller mindre en stad i ruiner. Där understödde vi både församling och bageri tidigare. Nu har det djärva pastorsparet flytt till Kramatorsk, 4 mil därifrån.. Att ta sig dit sker på oerhört dåliga vägar med drönarskydd i form av nät både vid sidan av och över vägen i mil efter mil. Jag såg sönderskjutna lastbilar efter vägen, en som det fortfarande kom rök från och där artillerield hördes i fjärran, det var fortfarande några mil till fronten.
Men pastorsparet fortsätter med det humanitära arbetet och leder församlingen, numera alltså i Kramatorsk. Jag besökte dem och var med om matutdelning samt lämnade ett ekonomiskt bidrag – även till reparation av den bil som Livets Ord tidigare skänkt. Som sagt, vägarna nära fronten är i riktigt dåligt skick och det sliter på fordonen. Jag hade också förmånen att predika i den källarlokal där församlingen håller till. Lokalen är liten men var fullsatt och med människor som trängdes i hallen utanför. Det finns nog inga ställen – stora eller små – som jag hellre predikar vid än under sådana här förhållanden. Tacksamheten för besök, förbön och gemenskap är oerhört påtaglig.
Även Kramatorsk utsätts för ständiga attacker. Två dagar innan mitt besök bombades tre bostadhus i en gatukorsning och drönarna är ett ständigt hot. En ung kvinna jag talade med berättade att hennes fönster i lägenheten förstörts vid fem olika tillfällen på grund av tryckvågor från bomber och drönare.
Så här har vardagen sett ut för många människor i över fyra år. Barn har fötts och växer nu upp under krigsförhållanden, även människor långt från fronten lever i osäkerhet. Men det finns platser över hela landet där människor finner hopp och mening mitt i allt – och det är i kyrkorna. Det är fantastiskt att träffa troende som – fastän trötta – så motiverat och med kärlek betjänar människor i sina städer.
Jag träffade flera pastorer under resan som nu aktivt förbereder sig för att hjälpa traumatiserade människor (och det kommer att vara många) inte minst efter kriget. Vi behöver fortsätta be om minskat lidande och för slutlig fred för Ukraina samt också fortsatt stå med dom troende i engagemang och förbön!
/Toni Gadd
