Vi landar på Alexander den Stores flygplats i Skopje vid 01:00, en halvtimma efter utsatt tid.
Flighten har gått bra men landningen är ganska hård, vilket gör att vi alla vaknar till lite extra.
Vi är ett litet team på tre personer som har kommit för att göra en böneresa tillsammans med
våra missionärer i Nordmakedonien. Ropet från Apostlagärningarna 16:9: ”Kom över till
Makedonien och hjälp oss!” är ett som är lika relevant idag som på Paulus tid. Och tanken på
just den här resan har jag burit i mitt hjärta i ett antal månader när vi landar i Skopje.

I december 2026 samlades vi som jobbar strategiskt med Europaarbetet inom Livets Ord för
att be för vad vi upplever att Gud vill att vi fokuserar på under det kommande året. Vi bad för
de församlingar som vi samarbetar med, de människor vi sänt ut och understödjer, och det
som vi ser händer i Europa i nuläget. När vi avslutade bönen så var det två konkreta saker
som vi upplevde att vi skulle fokusera på det kommande året: bön, och våra pågående
församlingsplanteringar. Våra församlingsplanteringar i Rumänien och Portugal har vi skrivit
om i tidigare artiklar, men här vill jag lyfta fram det andra som vi upplevde att Gud manade
oss till: bön.

Att ta ett år med fokus på bön är även något som Livets Ord som församling har fokuserat på
under detta år. Jag har därför anslutit till många bönetillfällen som församlingen löpande har.
Men att faktiskt åka till ett av de länder vi i nuläget satsar mycket på, Nordmakedonien, för att
be ut Guds vilja på olika platser och i olika kyrkor, har legat på mitt hjärta. Och nu var vi alltså
på plats med just detta syfte.
Nordmakedonien är ett land som, liksom alla länder på Balkan, har en något rörig historia
med olika folkslag som finns utspridda i olika länder och som inte har helt lätt att komma
överens. Den största delen av befolkningen är Makedonier, som till stor del är sekulariserade
ortodoxa. Det häftiga med detta är alla stora kors som man ser på bergstoppar runt
huvudstaden och runt i landet! Dessutom finns en stor minoritet Albaner som främst är
muslimer.

Den första dagen på plats var vi kvar i huvudstaden för att både åka och vandra runt i
albanska kvarter, i maktcentrum för landet och vid stadens universitet. Våra missionärer på
plats berättade om stadens och landets historia, vad platserna betydde, och så stannade vi
och bad. Likaså fick vi höra om satsningar som en av kyrkorna i staden gjorde sig redo för:
att nå ut med en ryggsäck med lite enkla vardagssaker till nyinflyttade makedonska och
turkiska elever på stadens universitet till hösten. Den följande dagen åkte vi till två städer
söderut i landet, för att tillsammans med församlingarna på plats be för städerna och landet.
Jag blev så rörd av hjärtat som församlingen i Rohovec hade för att nå ut till unga människor
i sin stad! Det var så tydligt att Gud hade kallat dem att vara ett ljus för just den platsen, och
den bönen kommer jag fortsätta bära i mitt hjärta. Det som åter och åter kom upp i bönen var
”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden som i himlen”.

Vi tog även en dag och åkte över gränsen till Kosovo: ett land som förklarade sig
självständigt från Serbien för inte mer än 18 år sedan. Befolkningen består av albaner och
landets befolkning är muslimskt till 95%, men staten är sekulär. Däremot berättade pastorn,
som vi besökte i en stad något norr om huvudstaden, att det finns muslimska rörelser som
vill föra in sharialagar i landet. Men i detta muslimskt dominerade land finns en trosfylld
församling som följer Gud dit han leder dem. Det är ett mirakel att de har kunnat köpa en del
av en byggnad, som de har renoverat till en kyrka. De har goda relationer och samarbeten
med personer som är högt uppsatta i samhälle och politik, vilket ger dem möjlighet att dela
evangeliet. Och nu har Gud lagt en vision på deras hjärta om församlingsplantering i 10

städer utöver landet. Efter att ha hört om allt detta tog vi en god stund i bön tillsammans med
pastorn och några från församlingen. Då såg jag som en bild av hur den här församlingen,
om än liten, är som ett träd med starka rötter, och med grenar som sträcker sig ut över hela
landet. När vi hade bett klart så berättade de att tidigare under året, när de haft ett
bibelskoleteam från oss på plats, så hade en av medlemmarna fått precis det ordet och
teamet hade målat en tavla av detta som de visade oss. Det blev en tydlig bekräftelse för
dem att fortsätta nå ut till hela landet, så som Gud lagt på deras hjärta. Det finns ingen gräns
för vad Gud kan göra när hans folk litar på honom. ”Be mig” står det i Psalm 2:8, ”så ger jag
dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom”!

När vår korta resa var över så åkte vi hem igen, väl medvetna om att det vi gjort under dessa
dagar kommer ha en påverkan på båda länderna vi besökte. Hur det kommer påverka vet vi
kanske inte, men bibeln säger att den ”rättfärdiges bön har stor kraft och verkan”. Det
betyder att din bön gör skillnad. Balkanländerna ligger mellan väst och öst, och har potential
att vara bryggan vidare till både Centralasien och Mellanöstern med evangeliet. Så jag skulle
vilja uppmuntra dig som läser detta att stå med i bön för dessa länder och för Guds rikes
spridande över hela balkan!