Dags att be för Japan!

Text & bilder: Ville Männistö

Den här månaden hade jag privilegiet att besöka Japan för allra första gången — ett land som länge har fascinerat mig med sin skönhet och kultur, men som också har legat tungt på mitt hjärta på grund av dess stora andliga behov.

Vi tillbringade tid i Tokyo och Kyoto, där jag fick äran att predika i Kyoto Antioch Church. Under hela helgen höll vi flera gudstjänster, och på lördagskvällen hade vi en helandegudstjänst som blev ett av de mest gripande ögonblicken under min resa.

Människor var så öppna för förbön — nästan alla i kyrkan kom fram. Många blev berörda av Guds närvaro, och jag kunde känna en djup hunger i deras hjärtan. Japan kan verka som ett hårt och stängt land från utsidan, men när man möter människor ansikte mot ansikte inser man hur många som tyst söker efter frid, mening och hopp.

Samtidigt är den andliga situationen i Japan en av de mest utmanande i världen. Endast omkring 0,53 % av befolkningen är aktiva kristna. Det finns runt 8 000 kyrkor i landet, men omkring 1 000 av dem saknar pastor. De flesta kyrkor har färre än 50 regelbundna deltagare, och medelåldern bland de troende är över 65 år. Dessa siffror ger en allvarsam bild — en påminnelse om att Japan desperat behöver ett nytt gudomligt skeende.

Och ändå kom jag hem fylld av hopp. Gud är inte färdig med Japan. Jag tror att Han förbereder något nytt — en ny våg av tro, helande och väckelse som kommer att nå unga människor, familjer och samhällen över hela nationen. Frön har planterats, böner har betts i årtionden, och marken är redo för skörd.

Vi planerar redan att återvända med fler bibelundervisningsseminarier för att stärka och utrusta den lokala kyrkan. Vår bön är att få se troende uppmuntras, ledare resas upp och kyrkor förnyas.

Japan är inte bortglömt. Nu är tiden att be för Japan!

Dela inlägget:

Related Posts

LOBC-Team: Helande och upprättelse i Bolivia

Det var onsdag morgon när vi kom fram, utmattade efter en dramatisk 36-timmars resa och med knappt två timmars sömn i kroppen. En vänlig man från en lokal kyrka hämtade oss och välkomnade oss in i sitt hem. När vi satt tillsammans och småpratade började han sjunga en svensk lovsång och berättade om sin tid som missionär där. I den stunden kom resans tyngd ikapp oss, och vi började gråta. Frågor fyllde våra tankar: vad skulle hända under den här resan, kunde Gud verkligen använda oss så här, och hade vi ens kraften att vara här? Han uppmuntrade oss varsamt att vila, och efter en kort tupplur blev vi upphämtade av pastorn och återförenade med resten av teamet. Efter frukost och flera timmars sömn kände vi oss mer levande – fortfarande trötta, men redo. Vi blev påminda om att i vår svaghet är Gud vår styrka.

Läs Mer

Nu är det Laos tur!

Så underbart att vara tillbaka i Laos. Jag var här första gången för 25 år sedan, och sedan dess har något i mitt hjärta varit förbundet med detta vackra land. Jag har alltid velat komma tillbaka – och nu, äntligen, är jag här igen. Att gå på dessa gator, möta människorna och så starkt känna Guds närvaro påminner mig om att hans timing alltid är perfekt.

Läs Mer