För ungefär en månad sedan avslutade vi en fantastisk summit i Albanien där alla de europeiska ledarna i Livets Ords nätverk samlades för några dagar av gemenskap, avkoppling och Gudsmöten. Direkt efter summiten tog jag och Jan emot Tobias och Rediet Mannehed för att predika och betjäna under den följande söndagen i de församlingar i Makedonien som vi jobbar med.
Jan och Rediet höll sig till församlingarna i Skopje medan jag och Tobias tog oss till landsbygden. Detta skulle bli spännande eftersom att predika på landsbygden innebar att vi skulle vara en del av Jimmys ministry.
Jag och Jan mötte Jimmy i början av hösten och började direkt betjäna i hans församlingar. Jimmy är ursprungligen från Nigeria men kom till Jugoslavien som utbytesstudent på 70-talet för att komma så långt bort från sina baptistföräldrar som möjligt – så det ateistiska kommunistiska Jugoslavien verkade som ett bra alternativ för att slippa Jesus. Men mot alla odds kom Jimmy tillbaka till tron vilket sedan ledde till att ett ministry började växa fram. Gud hade då börjat tala till Jimmy om att lämna de 99 fåren och gå till det förlorade fåret, vilket han direkt förstod pekade på de onådda byarna ute på landsbygden.
Nu var jag och Tobias ute bland byarna där vi skulle betjäna fyra olika gudstjänster i fyra olika byar under en eftermiddag! Medan vi betjänade fick vi se hur en del av församlingarna kunde se ut. I de flesta fall så är församlingslokalen inte större än en busskur, och i en av kyrkorna så var de enda medlemmarna två äldre män som Jimmy en gång delat evangeliet med efter att han plockade upp en som skulle lifta längs med vägen.
Efter tre gudstjänster kom vi fram till den lilla byn Vinica. Vi kom in till ett fullsatt vardagsrum med romer, turkar, makedonier och albaner i alla åldrar som satt tätt ihoptryckta längs med väggarna. Jag hade aldrig tidigare sett en sådan stor olikartad skara människor komma till ett möte i Makedonien tidigare. Tobias började då predika om att höra från Gud. Samtidigt började den Helige Ande påminna mig om att vara ledd av Anden och lyda vad han säger att vi ska göra. Så när predikan var över så upplevde jag att vi skulle sjunga en lovsång trots att vi inte hade några instrument eller några andra lovsångsledare på plats.
Direkt efter lovsången uppmanade jag alla att förvänta sig att Gud skulle tala till dem utifrån budskapet Tobias predikade. Därefter började vi be för var och en. Vi lade händerna och bad för var och en i full förtröstan på att Gud skulle tala till dem. Jag har aldrig tidigare sett sådan hunger och förväntan i Makedonien. Vi bad för både sjuka och friska, unga som äldre. Något som förvånade mig särskilt var när vi kom fram till en äldre dam täckt med en hijab som vi fick be för. Hon var inte öppen för att bekänna Jesus som Herre ännu, men hennes hunger efter mer av Gud hade drivit henne till mötet den kvällen. Vi kunde inte verifiera om folk hade blivit helade eller tagit emot något särskilt den kvällen, men Jimmy ringde upp mig dagen efter mycket glad över det han hade fått höra från församlingsmedlemmarna, att tecken under och mirakler hade skett mitt ibland dem. Jag förstod då att om jag inte hade följt Helige Andes direktiv den kvällen så hade hungern, förväntan och tron på Gud inte varit densamma.
/Samuel Thoor, Missionär Nord Makedonien
