Det är alltid dubbla känslor när man besöker landet. Jag tillbringade några dagar i Kiev förra veckan, allt var lugnt förutom några enstaka flyglarm. Dagen efter jag lämnade attackerades staden av raketer.

Kiev är en vacker stad, särskilt de äldre områdena. Under en morgonpromenad kom jag fram till ett torg vid en mäktig ortodox kyrkobyggnad. Torget var fullt av foton/minnesmärken av stupade soldater – hundratals av dem! Tyvärr är detta en vanlig syn i många av Ukrainas städer.

Vi är där för att stötta och genom praktisk hjälp och närvaro bringa hopp. Ett sätt som Livets Ord satsar på är att understödja uppstarten av nya församlingar på plats efter plats. Församlingarna i vårt nätverk har sedan första dagen av kriget varit nav för humanitärt arbete, en del till och med i gränstrakterna vid fronten. I samband med det har även evangeliet spridits och människor kommer till tro. Jag tror även att församlingarna kommer att vara oerhört viktiga (och behöver förbereda sig) i år framöver när det gäller att hjälpa människor med svåra trauman. Vi troende är satta att förmedla hopp och ljus i den mörkaste av tider – det hoppet finns i Jesus! Det behöver också kombineras med professionell träning av medarbetare.

Nu är det dags igen för en ny församlingsplantering i en av Ukrainas större städer, Dnipro. En grupp från Livets Ords församling i Poltava håller precis på att flytta dit, ledda av ett ungt pastorspar. I veckan fick de tag på lokaler och möten kommer att börja hållas inom kort. Det projektet kommer vi att stödja ekonomiskt under minst tre år framöver.

Jag nämnde i början att det är ett utnötningskrig och det märks också på minskat stöd från många håll – men låt oss stå fasta i förbön och engagemang för våra ukrainska syskon och för ett slut på kriget – ett krig där även många ryska familjer lider!