Ukraina: En ny vardag
När jag var i Odessa vid Svarta havet i början av kriget så var det nästan tomt på folk nere vid strandpromenaden. Stranden var avspärrad, det var stor risk för att sjöminor skulle driva in. Det var även färre människor ute på gatorna. Även om det emellanåt slår ner en raket eller drönare i staden så har livet i stort sett återgått till det normala – fast egentligen inte – många har drabbats av förluster av anhöriga eller vänner, många familjer har söner och makar i krigstjänst med allt vad det innebär av osäkerhet. Men trots allt ser livet annorlunda ut numera, många badar nu i havet, skaror av människor är ute på stan, gatumusikanter av olika kvalité uppträder. Att få det dagliga livet att fungera är ett sätt att hålla modet uppe – och trauman på avstånd.
Men bara några mil därifrån, i Kherson, hörs artillerield mer eller mindre konstant. Många har flytt, men de som är kvar får varje vecka humanitär hjälp av den församling som understöds av Livets Ord. Evangeliska möten och matutdelning, bland annat med bröd från bageriet i Odessa, hålls i en liten park i centrum. Men samlingarna får inte vara för långa, det är riskfyllt eftersom drönare är ett hot mot folksamlingar. Cyniskt, men tyvärr en verklighet för människorna i Kherson.
Från Odessa gick bilfärden norrut, till Kievområdet, där en samarbetsförsamling anordnar barnläger under sommaren. Hittills har ca 1000 barn – en del som förlorat sina föräldrar i kriget, andra traumatiserade eller med olika behov – fått en fristad för en vecka eller två med lek, bad i floden Dnepr och gemenskap, skratt och stoj. I sommar är 7 veckoläger inplanerade. Vi går nu in och stöttar den lägeranläggningen ekonomiskt. Det är ett privilegium att få vara med och göra vad vi kan med bön, ekonomi och närvaro för våra kära syskon i församlingarna som gör ett fantastiskt och uppoffrande arbete i krigets Ukraina.
