Rätt sorts galen

Christian Åkerhielm, missionsdirektor på Livets Ord, med sin fru Catharina Åkerhielm.
Foto: Kristin Kruse

Är du galen? Har du hört det någon gång? När jag blev frälst som 18-åring väckte det blandade reaktioner. En del av mina vänner blev nyfikna och några blev faktiskt frälsta. Men några nästan grimaserade ”Har du blivit galen”? Rent objektivt så hade jag inte det, men för en som inte upplevt frälsningen, så kan tron te sig underlig, obegriplig. Lättast är då att avfärda den troende som galen. 

Men det är inte bara i vår sekulariserade tid man möter sådana reaktioner. Festus anklagade Paulus för att vara galen (Apg 26:24). När Jesus botade en blind anklagade fariséerna honom för att vara besatt och galen (Joh 10:20). Till och med Jesu egna anhöriga hade svårt att förstå att stora folkskaror följde Jesus hem och störde i middagen. De trodde Jesus förlorat förståndet och gick ut för att hjälpa Jesus, som om Jesus var förvirrad (Mark 3:21). Detta är nästan lite tragikomiskt. Men det bottnar i ett oandligt sinne som inte kan förstå eller relatera till det övernaturliga. ”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror” (1 Kor 1:21). Nej, vi är inte galna. Men om någon envisas med att kalla oss galna så är vi i gott sällskap med Paulus och Jesus. Och är vi galna, så är vi rätt sorts galna.

Galet kan i modernt tal också vara något som är positivt. Något kan vara ”galet bra”. När någon avgör med ett extraordinärt, snyggt mål i en viktig fotbollsmatch vrålar vi entusiastiskt ”Det är ju helt galet”. Det är rätt sorts galet!

Visionärer anklagas ofta för att vara galna. Leonardo da Vinci drömde redan på 1500 talet om att människan skulle kunna flyga. Han ritade modeller liknande flygplan och helikoptrar. I 400 år försökte man konstruera dessa. Och i början av 1900-talet lyfte det äntligen. Bröderna Wright lyckades förverkliga den gamla, galna drömmen. Nu var det inte galet längre att flyga. När vi idag flyger så är vi inte förstummade av förundran över att sitta en mil över marken. Vi undrar i stället hur vi ska få i gång WIFI. Så om da Vinci var galen, så var han rätt sorts galen.

Stark mission bottnar i stor vision. Och stora visioner kan verka lite galna. När Ulf Ekman 1985 predikade ut ”Sovjet ska inte inta Sverige, Sverige kommer att inta Sovjet”, var det nog många som tyckte det verkade helt galet. 4 år senare talade Gud ”Investera 40 miljoner kronor för evangeliet i Sovjet och Östeuropa” och strax senare kom en syn av ett tåg med ungdomar som delade ut biblar som gick från Sverige rakt genom Sovjet. Överallt i dess spår tändes eldar. Det verkade galet.

Men det dröjde inte många år att inse att det inte var galet. Det var rätt sorts galet. Och helt galet bra. Vi hyrde ett tåg och predikade från kust till kust. Många hundratals församlingar växte fram åren som följde, en tillväxt som fortsätter än i våra dagar.

I mitten av 90-talet kom arbetet i Centralasien i gång mer på allvar. Herren talade då om bergsfolken och Afghanistan, så våra missionärer började förbereda regionens troende att själva resa in i Afghanistan, ett av världens och historiens tuffaste missionsfält. Det verkade galet. Men när Herren talar så är det rätt sorts galet.

En broder i en av församlingarna fick själv tro för att resa till Afghanistan och predika. Han kunde språket så det var inget problem. Han fick en idé och det var att uppsöka ett fängelse och predika för fångarna. För att komma in måste man först komma förbi vakterna. Efter lite lirkande med en vakt så fick han be för honom. Han hade väldigt ont i ryggen. Han föll under Guds kraft och kom strax upp helad. Han bad för ytterligare en vakt, sedan var dörren öppen in i fängelset. Fångarna ställde upp sig utmed muren och lyssnade till budskapet som avslutades med att alla bad. Det är ju helt galet, tänker du. Jag det gör nog jag också, men detta var rätt sorts galet.

Gud är större än alla våra boxar, större än våra förnuftiga tankar om vad som är normalt. Tron spränger alltid gränser, visioner utmanar alltid det etablerade och normala. Det kan verka galet, men är rätt sorts galet.

Hur kan vi vara rätt sorts galna idag? 

• Jo, genom att be i tro att vår generation kan röra vid nationer, att Gud kan sända väckelse till vårt eget land. Herren gör faktiskt något nytt. Han håller på att öppna Sveriges bakgårdar, där Jesus vill kliva rakt in i den sociala misären och kriminaliteten. 
• Vi kan be i tro att rätt ”galna” summor av ekonomiskt stöd till mission förlöses!
• Vi kan be i tro att Herren reser upp en ny missionärsgeneration, som vågar lämna båtarna och näten och säga ja till Guds kallelse till den mogna skörden. 
• Vi kan be i tro att det sekulariserade Europa blir så trött på sin gudsförnekelse och hedonism att de börjar längta efter det som bara Jesus kan erbjuda. 
• Vi kan be i tro att Herren fortsätter sitt verk bland det afghanska folket, att församlingsplanterandet i Indien fortsätter, att väckelseelden i Vietnam når ny intensitet, att församlingarna i Kina mitt under förföljelse stärks och övervinner allt motstånd. 

Låt oss vara lite galna, rätt sorts galna!