Månadens missionär: Lena Yefimenko

apr 29, 2022 | Europa

Under lite över 15 timmar har jag suttit i en bil med Lena Yefimenko, kvinnan som länge varit en nyckelperson i Livets Ords Ukraina-nätverk och som efter krigets utbrott blivit knutpunkten för vårt hjälparbete. Det är en rakryggad människa med skarp blick som sitter bredvid mig när jag kör, på vägar som med jämna mellanrum blockeras av vägspärrar. Oftast går det smidigt att ta sig igenom, men de är ständiga påminnelser om att vi inte kör genom ett land i normaltillstånd. 

 

När Krimhalvön i Ukraina annekterades av Ryssland 2014, behövde Lena fly sitt hem i Donetsk och bosatte sig i landets huvudstad Kiev. Nu, bara några år senare, har hon tillsammans med miljontals av sina landsmän igen behövt lämna sitt hem och sina ägodelar. Till skillnad från många andra har hon dock inte lyft blicken mot Europa och sökt sig till tryggheten, utan istället valt att stanna kvar för att hjälpa andra på flykt. 

 

När jag frågar Lena om motivationen bakom detta val, berättar hon att det var en kombination av medkänsla och ett uppenbart behov som behövde fyllas. Hon lämnade Kiev på krigets tredje dag efter intensiv bombning i området, och när hon kom till sina vänner i Lviv blev det tydligt att något behövde göras och någon behövde ta tag. “ Jag kände i mitt hjärta att jag ville hjälpa, och det var bara att kasta sig in i arbetet. Tid för självömkan eller gråtande fanns inte, utan behoven var stora och någon måste göra något för att hjälpa.”

 

Det tog inte lång tid innan ett härbärge var på plats i Lviv, och nu, ett par månader senare, betjänas dagligen 6-700 personer med mat, hygienartiklar och en plats att sova. Med ett antal härbärgen samt leveranser av mat och andra förnödenheter, är det inte konstigt att Lenas telefon nästan går varm av alla samtal och meddelanden som kommer in. Trots att hon självklart blir trött, trivs Lena med att vara där det händer. Hon litar på att Gud möter henne i hennes överlåtelse. “När du rör dig i Hans vilja, när du verkar för att hjälpa så är Han med dig och hjälper dig.” 

 

Mörkret har fallit och snart rullar vi in till resans mål, Poltava. Där ska vi träffa våra bröder som driver arbetet i staden och lämna över mat och förnödenheter. Sen väntar den lika långa resan hem. 

 

För framtiden hoppas Lena på att Gud leder henne hem till Kiev igen. “Jag älskar den staden, att arbeta med Livets Ord-nätverket där och alla människor som finns där. Jag känner mig hemma i Kiev. Det är min stad.” Tills den tiden kommer, fortsätter hon arbetet med att bemöta människor där hon är, och fast mycket är annorlunda, vet hon att en sak är densamma.

“Jag har upplevt att man alltid kan lita på Gud och förvänta att Han ska göra stora saker. I tider av krig eller i tider av fred så förändras Han inte. Han är densamme.”