I Polen då kriget bröt ut

Jag vaknade tidigt av röster utanför min dörr. Christian Åkerhielm talade på telefon, och jag hörde även Carl-Gustav Severins röst. Vi bodde i samma hus strax utanför Warszawa. Omedelbart förstod jag vad det handlade om. Jag kände kalla kårar längs min rygg. Det vi inte ville tro skulle hända, hade hänt. Ryssland bombade Ukraina. Christian var i full gång med att kontakta våra ukrainske medarbetare och vänner för att få en översikt över situationen och börja koordineringen av hjälparbetet.

Plötsligt kom vår resa i Polen in i ett annat läge. Vi hade bestämt sedan flera månader tillbaka att åka tillsammans för att stärka relationerna till de polska församlingarna och ha ledarkonferens. Från början hängde hotet från Ryssland som ett mörkt moln över oss.

Vi predikande de första två kvällarna i Christian Church North i Warszawa som är den största frikyrkan i landet, och som vi står i när relation till. Andra dagen brakade kriget loss. Denna kyrka har hela 200 ukrainska medlemmar samt flera från Vitryssland, så många på mötena var oroliga.

Sedan åkte vi till Łódź för pastorskonferens. En heldag samlades vi 150 ledare i en knökfull kyrka och talade tro, ledarskap och mission. Carl-Gustav utmanade till frimodighet och Christian talade om att kriser och krig är tillfällen där kyrkan kliver fram. När mörkret stiger över jorden ska ljuset stiga upp över oss. Vi ska vara ljus, vi ska kliva fram, vi ska inte vara oroliga och vi ska se till att ge människor på flykt både hjälp och evangelium. Att även tala om hur man möter sin frustration över Ryssland gentemot våra ryska vänner och församlingsmedlemmar, så att vi riktar vreden rätt, var en viktig sida av det.

Livets Ords församling i Kalisz stod centralt i arrangemanget. De hade med sig hela 40 ledare. Vi hade också avtalat att möta ledarna från en församling i staden Lublin mitt emellan Warszawa och den ukrainska staden Lviv. Det visade sig bli ett mycket strategiskt möte. Kriget var redan i gång, och det var uppenbart att det inte fanns någon mer strategisk plats att etablera ett hjälparbete för att både föra in hjälp till Ukraina och även kunna ta emot flyktingar, än i Lublin. På en gång kunde vi börja samtalen om hur detta kunde göras, och i skrivande stund är detta center uppe och stor aktivitet med många aktörer är i full gång där.

Vi var förvånade över hur Herren hade sin hand i detta. Att komma till Polen dessa dagar var så rätt. Genom att vara på plats när kriget bröt ut var vi fysiskt på plats just där de absolut flesta flyktningarna skulle ta sig. I skrivande stund har mer än 2 miljoner flyktingar tagit sig över gränserna till Polen, Rumänien, Moldavien och Ungern. 1,2 millioner av dem är nu i Polen. Men dessa siffror kommer inom några dagar vara för små. Det är enorma köer av människor som tar sig över gränserna varje minut.

Livets Ord i Kalisz kastade sig rakt in i hjälparbetet. De har kunnat bidra med att samla in en hjälpsändning och köpa in minivans som vi skickat in i Ukraina. Dessa minivans används för att hämta ut människor från stridsområden och köra dem till mottagningar som våra församlingar i Ukraina har byggt upp på fem olika platser i landet.

Livets Ord Family Europa är den gemenskap av församlingar som ingår vi vår rörelse i Europa. Den sträcker sig från Spanien i väst till Ukraina i öst. Enbart den ukrainske grenen är hela 80 församlingar som vi nu samarbetar med i detta hemska läge. Att vara en rörelse med engagerade församlingar, där de som kan nu bidrar i situationen, har varit en stor styrka. Syftet med att åka till Polen var för att stärka gemenskapen med de polska församlingarna och kunna bjuda in nya att komma in i rörelsen. Att det skulle visa sig bli så strategiskt som det blev i och med kriget var det ingen som kunnat vänta sig.