Dagar av tillbedjan och lovsång i Ukraina
Den 12-19:e november gjorde jag en resa till Ukraina. Syftet med resan var att ha en lovsångskola.
90 lovsångsledare och musiker som representerade 16 städer, mestadels Livets Ord Family församlingar men även 3 församlingar utanför vårt eget nätverk, hade anmält sig till Lovsångsskolan. En väldigt bra siffra med tanke på att många har svårt att resa på grund av kriget. Något som sen dock gjorde det lite lättare för flera att komma, var att vi som församling kunde gå in och betala en del av kostnaderna kring skolan.
Tanken kring detta med lovsångsskola föddes på våra Europa Summit dagar i Albanien i våras där en ungdomspastor/lovsångsledare som heter Vitali och jag samtalade om behovet av just undervisning om lovsång i Ukraina. Inte bara det musikaliska och tekniska utan det vi kallar “Lovsångens teologi”. Vitali och även en av våra huvudkontakter i Ukraina-pastor Rostyslav var de som rent praktiskt anordnade skolan.
Dagarna präglades av både ett stort allvar gällande den uppgift Herren gett oss som lovsångare, men också av en oerhörd glädje och härlig gemenskap. Undervisning om lovsång och vår identitet som tillbedjare, samtalspanel och Q&A om att leda lovsång och leda team i just den utmanande tid dom befinner sig i, varvades med fantastiska stunder av lovprisning och glädje samt heliga stunder av tillbedjan där Gud drog oss närmare sig själv. Många fick uppleva både inre helande och befrielse från fruktan för framtiden. Minns speciellt ett tillfälle, när hela salen i tillbedjan böjde sina knän i överlåtelse att bli just tillbedjare som tillber Gud i ande och sanning. En fråga som kom upp var detta med att sjunga glädjesånger i en tid av så mycket lidande och mörker. I början av kriget sjöngs nästan bara lovsånger om Guds omsorg och kärlek men efter en tid så hade flera lovsångsledare och pastorer känt att, är det någon tid där de troende behöver få uttrycka frälsnings glädje så är det nu! Flera vittnade om hur styrkan och livet kommit tillbaka till församlingen när man hittade tillbaka till glädjen i Herren.
Det fanns också utrymme för gemenskap, vila och promenader på denna vackra plats och retreatgård som ligger avskilt, ca 1,5 timmes bilfärd från Kiev. Just detta betydde mycket för många, att få komma bort från vardagsverkligheten med krig och flyglarm och njuta av lugnet ett par dagar. Jag är tagen av deras tro och överlåtelse till Gud mitt i en situation av krig. Flera lovsångsledare har sina män vid fronten, någon har sin man tillfångatagen, suttit i ett ryskt fängelse i snart 3 år.
Ett av de människomöten som berörde mig starkast var med en 10-årig flicka som var där med sin mamma och som gråtande bad om förbön för att hennes pappa- som strider i den ukrainska armén- inte skulle dö.
Det är svårt att sätta sig in i deras verklighet. De frågar; “Är du inte rädd att komma hit?” Mitt omedelbara svar blir att jag inte tänkt på det, och att det känns rätt så irrelevant med tanken att de lever med verkligheten av krig vecka efter vecka, månad efter månad. Jag är där i en vecka och åker sedan hem till trygga Sverige. Just detta att man bara kommer till deras land betyder så oerhört mycket, de uttrycker det gång på gång. Låt oss fortsätta stå tillsammans med våra ukrainska bröder och systrar. De är hjältar som kämpar för sitt land, bygger församlingar, tar hand om sina familjer och dessutom gör väldigt mycket gott för de samhällen de bor i med att hjälpa dem som är mer påtagligt drabbade av kriget genom samtalshjälp och materiell hjälp. Jag tror Gud vill resa upp en ny generation av lovsångare och psalmister i Europa som frimodigt höjer Herrens lov, och på allvar kliver in i den prästerliga tjänst som innebär att bana väg för Herrens härlighet, men också bana väg för Guds folk in i Herrens härlighet och närvaro.
Där tror jag att Ukraina kan ha en nyckelroll och det känns som vi fick se en försmak av det de här dagarna i november.
/Niklas Werner,
Lovsångspastor Livets Ord
