Evangeliet till Japan!


Japan är ett av världens största onådda folk, med cirka 0,5 % evangeliska kristna. Det betyder att ungefär 125 miljoner människor där inte känner Jesus. Denna våren åkte vi – ett team på fyra elever från andra året på bibelskolan, dit på missionsresa.
Livets Ord har aldrig skickat ett team till Japan tidigare, och har officiellt inte haft några kontakter där. Så varför åka dit? Allt började med att Ville Männistö spontant frågade om vi kunde be om det. Vilket vi gjorde med glädje!

När vi började be om detta blev det mer och mer tydligt att Gud verkligen ville skicka oss hit, så spännande!
En i klassen fick ett profetiskt ord under en av dessa bönestunder.
”Yokoshima” hörde hon, ett ord som ingen av oss hade hört förut. Det visade sig att detta är namnet på ett distrikt i den lilla staden Tamana, som ligger långt söderut i Japan, mycket lantligt. Faktum är att platsen är så liten att när vi pratade med människor som bor i Japan hade de inte ens hört talas om platsen.
Vad menade Gud med detta ord? Ville han att vi skulle åka till Yokoshima i staden Tamana? Vi samlades igen och bad och frågade honom.
Sedan fick vi ordet från Josua 2:8-9, där Rahab säger: ”Jag vet att Herren har gett detta land.” Det var en tydlig bekräftelse; Gud kallade oss dit.
Vår viktigaste uppgift var att plöja marken i bön innan vi åkte, och därför började vi be för de platser vi skulle besöka. Under dessa månader hade flera personer en vision av en man som var väldigt glad att se oss. Så vi visste att vi skulle träffa en specifik person, vi visste bara inte vem.
När vi började vår resa i Tokyo hade vi bestämt oss för att vi inte skulle ha en kyrka att arbeta med när vi åkte till Tamana, och att vi därför skulle vara mer eller mindre ensamma där nere. Gud hade andra planer. Fyra dagar innan vi skulle åka till Tamana var vi i en kyrka i Tokyo som hette TLEA (The Light of Eternal Agape). Det här är en kyrka som Gud oväntat hade kopplat oss till bara en vecka innan vi åkte till Japan. När vi åt middag med kyrkans ledare och berättade för dem att vi skulle till den lilla staden Tamana, sa de plötsligt: ”Ska ni åka till Tamana? Vi har en kyrka där!



Det visade sig att kyrkan enträget bett till Gud att han skulle skicka unga hjälpare till dem och vi fick bli ett svar på deras böner. Gud hade planerat allt när han gav oss profetian om den här platsen sex månader tidigare!
Pastorn i den här kyrkan var en äldre japansk man som för över 20 år sedan kände att Gud kallade honom att flytta till Tamana som pastor. Han passade perfekt in i de bilder som olika människor hade fått flera månader tidigare, om en person vi skulle träffa i den här staden. Han bar till och med en ljusblå skjorta, som någon hade beskrivit i detalj från sin syn!
Han har varit trofast i alla dessa år, hållit gudstjänster, evangeliserat och stått upp för de människor han har kontakt med runt omkring sig. Ändå hade han nästan inte sett någon frukt. Men det faktum att Gud sände oss dit berättade för honom att Gud ser honom, hör hans böner och bryr sig djupt om honom. Han hade varit på väg att ge upp, men eftersom vi kom såg han att Gud är med honom. Vi hade med oss en bok där vi hade samlat böner och uppmuntran från kristna i olika länder, för de kristna i Japan. När vi gav boken till honom och staden Tamana stod han, en äldre japansk man, framför oss och grät av tacksamhet till Gud. Det var ett otroligt kraftfullt ögonblick, och vi själva blev rörda till tårar av Guds godhet.
Det finns så många vittnesbörd och berättelser från den här resan som vi önskar att vi kunde dela med er. Vi såg många helanden, relationer som helades och människor som hörde evangeliet för första gången. Gud gav oss till och med en tolk! Det var ett fantastiskt svar på våra böner när en tjej vi träffade i Tokyo åkte hela vägen till Tamana för att vara vår tolk och hjälpare medan vi var där.
Gud är så god, och han vet vad vi behöver. När vi söker honom och när vi är intresserade av hans vägar för våra liv, är han villig att leda oss! Han ser oss och hör alltid våra böner. Om du tjänar Gud i över 20 år utan att se någon frukt, betyder det inte att han har glömt dig. Han ser dig och arbetar, oavsett om du märker det eller inte.
/Team från LOBC åk 2