Sant pionjärskap

Söndag morgon hämtas vi upp med en eldriven riksha, ett avlångt fordon på tre hjul som lätt kan glida fram genom trafiken och ta sig fram på trånga gator. Det var några år sen jag var i Indien senast, men ljuden, dofterna och känslan är bekant. Jag älskar den färgexplosion som man möter överallt, i allt från målade hus och lastbilar, till marknadsstånd och kläder. Vi åker till utkanten av staden som vi besöker och kommer till ett tvåplanshus, där nedersta våningen är pastorsfamiljens hem och övervåningen är kyrkans samlingslokal. På taket på utsidan av huset finns det ett stort kors och texten ”House of prayer” på bengali. Vi kommer in och möter alla glada människor som redan har samlats. De hälsar på oss med frasen ”Praise the Lord!” som man ofta gör i kyrkorna här. Gudstjänsten känns väldigt bekant i sin form. En av ledarna i församlingen hälsar välkommen och sen är det bön och lovsång innan jag ska predika. På lördagen hade jag ett seminarium om ”Lovsång inför Guds ansikte”, och man märker att det här ligger så nära folkets hjärta. Indierna är inte rädda för att sjunga för full hals, oavsett hur tonsäker man är. Guds Ande är påtagligt närvarande och rör vid besökarna som lyfter sina händer och böjer sina knän inför Guds ansikte.

Det här skulle ha kunnat vara vilken stabil församling som helst. Men det fascinerande är att av de 40-50 personer som är på gudstjänsten så är samtliga första generationens kristna, förutom pastorns son och en liten pojke på ett par år som tillhör ett par i församlingen. Alla har blivit frälsta under de senaste åren! Pastorsfamiljen flyttade till staden för bara 6 år sedan. De sålde sitt hus så de kunde ta ett lån för den tomt de har kyrkan på och som de även bor i. Genom relationer och hemgrupper så har församlingen sett nya människor komma till tro och församlingen har växt till vad den är idag, med gudstjänst, sju hemgrupper och en utåtriktad barnverksamhet! Förra året hade vi en bibelskola just här. Detta är sann pionjärverksamhet i en stad som i övrigt består av muslimer och hinduer och där samhället är negativt inställd till kristen tro.

Jag som varit med i Livets Ord i Uppsala sedan jag var liten och hört om Indien så många gånger, glömmer ibland bort vilket pionjärfält Indien är. Indien är folkrikt och håller på att gå om Kina i att vara den största populationen i världen. Det finns flertalet stora städer i landet men samtidigt finns det oerhört många byar som är ganska främmande för omvärlden. På så många platser har människor aldrig hört om Jesus och den kristna tron. Även fast det funnits missionärer i landet i över 100 år, så har inte alla platser ännu fått höra om Jesus. Därför är det så fantastiskt att lyssna till pastorn i denna stad, som är del av ett kyrkonätverk som vi samarbetar med och som har visionen att det ska finnas en kyrka i varje distrikt i Västbengalen. Det är så inspirerande att möta någon som är överlåten denna vision och som varit villig att flytta till en helt ny stad och starta en kyrka från scratch.

Gudstjänsten avslutas med att mikrofonen lämnas öppen till de som vill dela ett vittnesbörd. En tårögd man kommer fram och berättar att han var nära att ta sitt liv igår. Han hade hamnat i så stora skulder och var tvungen att betala tillbaka dem dagen innan, men hade inte möjligheten till detta. Han hade under december månad kommit till kyrkan genom de utåtriktade julsångs-kvällarna som kyrkan anordnade i olika hem. I sin ångest hade han ringt till sin hemgruppsledare, som hade bett med honom över telefonen. Och som ett mirakel så löste sig situationen, han kunde få in tillräckligt mycket pengar. Banken tog bort en stor del av räntan och han kunde gå därifrån med pengar i fickan och livet i behåll! Efter honom kom en kvinna fram och berättade hur hon hade haft sådana magsmärtor att hon trodde att hon

skulle dö, men efter att hon och hennes mamma (som är hindu) hade bett till Jesus så vände situationen och inom ett dygn var hon frisk!

Det här är nutidens hjältar för den kristna tron! Genom det arbete vi gör och de bibelskolor vi driver, så får vi vara en del i att se Guds rike spridas på platser som vi knappt ens visste fanns. Indien behöver våra böner och pastorerna här behöver allt stöd de kan få. Låt oss stå tillsammans med våra bröder och systrar i tro om en kyrka i varje distrikt i Västbengalen och vidare ut i hela landet!