Soppa, tvål och frälsning

Dessa ord var frälsningsarméns grundare William Booths strategi för att nå ut med evangeliet. Han ville bistå med praktisk hjälp för den utblottade och fallne snarare än att ”bara” predika evangeliet. Man brukar säga att det är svårt att predika evangeliet för den hungrige, eftersom magen överröstar predikanten. Det är naturligtvis sant. 

Missionskritiska röster brukar ibland påstå att missionärer delar ut humanitärhjälp bara för att vinna omvända. Man menar att man utnyttjar utsatta människors svåra situation för att värva efterföljare. Det kan säkert finnas belägg för att sådant förekommer. 

“Riskristna” är ett gammalt begrepp som beskriver en person som genom en slags motprestation att omvända sig får tillgång till mat. När det sker så är det ett dubbelt misslyckande. Dels för den riskristne som naturligtvis inte förstått vad frälsningen är, dels för missionsorganisationen som uppenbarligen inte lyckats nå fram på rätt sätt. Men de allra flesta vet att tron måste vara uppriktig och genuin för att skapa förvandling, inte förställd för att man önskar få materiell hjälp. Vi mättar hungriga, inte för att vi försöker ”köpa omvändelser genom mutor som mat och kläder”. Vi hjälper medmänniskor som är dyrbara i Guds ögon. Detta är det rätta att göra och ibland det enda vi gör. 

Ibland ställs evangeliserande mission och social mission mot varandra. Jag tycker det är olyckligt. Detta sker ofta i situationer när man redan glidit in i en obalans åt ena eller andra hållet. Kristna med fokus på predikandet av evangeliet menar att det är evigheten som är viktig, att en person blir frälst. Sociala insatser hjälper bara för stunden. Därför bör vi prioritera evangeliserande, anser de. Andra reagerar mot det och pekar på att vi har ansvar för att hjälpa fattiga, sjuka och utsatta. De fokuserar då mer på sociala insatser och verkar nästan glömma bort missionsbefallningen, kanske på grund av att man gör sig beroende av biståndspengar som villkoras mot att de inte används för just evangelisation. Eller så omformulerar man missionsbefallningen till att ge mat, medicin och utbildning, vilket självklart är hedervärda och nödvändiga insatser, men som i sig inte kan anses vara fullgörandet av missionsbefallningen. Jesus sa inte; Gå ut i hela världen och bygg sjukhus! Han sa; Gå och gör alla folk till lärjungar!

Min fråga är då; ”Vilken arm är viktigast? Höger eller vänster?” Knepigt val, eller hur? Hamnar vi i den frågeställningen borde vi inse vi att vi är vilse. Båda behövs, allt annat är ett misslyckande.

I Markus 16 säger Jesus ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen…. Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” I Lukas 10 berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige Samariten som tvättade såren på ett rånoffer med olja och vin och sedan gav honom härbärge. Sedan säger han till oss – ”Gå du och gör som han.”

Här har vi mission med tecken och under och här har vi sociala insatser. De är inte motsatser, de hör ihop.

I varje större väckelse så ser vi vid sidan av förkunnelsen också ett djupt, starkt socialt engagemang. Jesus förlåter synd. Men han vill också hjälpa människor att komma undan de värsta effekterna av synden här i världen. Därför är fängelsearbeten, behandlingshem för drogmissbrukare, katastrofmedicin, nödhjälp, utbildning mm. så viktiga inslag i vår mission. Allt detta kan hjälpa människor att öppna sina hjärtan för evangeliet. Och de kan hjälpa den nyomvände att lyftas ur sin sociala misär. Faktum är att evangeliet förutom att vara ett budskap som förmedlar syndernas förlåtelse, frälsning och evigt liv, kanske också är en viktig faktor i att lyfta fattiga och utsatta människor ur misär och fattigdom i världen idag. 

Jesus betjänade människor genom predikan och helanden. Lärjungarna fortsatte med att lägga sina händer på de sjuka. Han verkar också idag genom de händer som sträcks ut mot fattiga, sårade och sargade. Låt oss frimodigt använda alla de redskap som blivit oss givna! Eller som William Booth sa; ”Soppa, tvål och frälsning!”